För två år sedan flydde Jimmy Jacobsson från sitt gamla liv i Helsingborg. han tog sig till Ronneby, där han hört att det skulle finnas lediga lägenheter – och han var fast besluten att börja om i livet.

– Sedan tidiga tonår hade mitt liv handlat om droger och kriminalitet. I Blekinge visste jag att möjligheterna att få en plats på beroendemottagningen var större än i Skåne och jag var motiverad att förändra mig, säger han.

Och till en början gick allt bra. men i september förra året utsattes han för ett rånförsök i hemmet, vilket ledde till månadskalkylen för sjukersättningen sprack.

Ingen nödhjäp

Han kom efter med en del av hyran.

– Då vände jag mig till socialen och hävdade nöd. Jag visste ju att utan bostad skulle jag förlora min behandlingsplats och därmed ramla tillbaka i missbruk igen, förklarar Jimmy Jacobsson.

Men någon nödhjälp blev det inte.

I avslaget står det att han redan har inkomster över normen för stöd.

– Men i beräkningen har man dubblat mina inkomster eftersom jag flyttar mina pengar från två privata konton. Det gör jag för att hålla bättre kontroll på ekonomin då jag lever på små marginaler.

Privat insamling

Efter fem månader utan hjälp var skulden uppe i 7 000 kronor.

– Jag riskerade att vräkas.

I sista stund fick Karlskronas förra kommunalråd Björn Fries (V) höra om fallet. Han tog genast initiativ till en privat insamling.

–35 personer ställde upp och det blev till och med ett litet överskott till Jimmy. Det känns gott att det finns solidaritet i samhället, men samtidigt är det ju märkligt att man inte kan ge nödhjälp åt någon som sköter sig och som aktiv missbrukare skulle kosta samhället miljontals kronor, säger Björn Fries.

Hyresskuld räcker inte

Göran Fridh är verksamhetschef vid myndighetskontoret i Ronneby. Han är förhindrad att kommentera det enskilda fallet, men om nöd säger han allmänt:

– Det räcker inte bara med att man har en hyresskuld, utan det måste också finnas ett konkret hot om att man ska förlora bostaden för att vi ska gå in och se det här som en nödsituation, säger Göran Fridh.

Hur känns det för dig att privatpersoner får gå in för att rädda situationen när ni säger nej?

– Det är naturligtvis olyckligt att det blir så. Vi försöker se vad man i en nödsituation absolut måste ha hjälp med och då är det naturligtvis så att den enskildes upplevelse kan vara annorlunda än den bedömning som vi gör. Så kan det vara.