– Den som låg längst på morgonen idag blev Askfisen, förklarar Björn Mossberg, som vi träffar utan för livsmedelsbutiken i Söderbärke på onsdagen.

För en utomstående låter det hela kryptiskt. Medan påskveckan, den stilla veckan, traditionsenligt ägnas åt att begrunda Kristi lidande och död på korset så fokuserar man i Söderbärke på helt andra saker. Nämligen att inte bli den som sover längst om mornarna. Långsovarna under denna vecka har nämligen sedan urminnes tider begåvats med öknamn, det finns ett för varje dag i veckan.

– Jag har alltid varit mest rädd för att kallas Stäckukotten, avslöjar Lars Persson, som njuter av solskenet utanför kiosken i Söderbärke.

Palmoxe ock Askfis

På söndagen innan påsk blir man en Palmoxe om man är den som drar sig längst i sängen, på onsdagen en Askfis,  Långlaten på fredagen, Stäckukotte på påskafton, Påsklåska på annandagen osv. Uttal och uttryck varierar något beroende på var i trakten man vuxit upp.

– Vi som är uppväxta här har ju väldigt starka minnen av att man inte fick ligga längst i familjen under Stilla veckan, det var inte så roligt när man var liten och ville sova, berättar Karin Johansson som ändå hållit traditionen vid liv.

Vill få barnen att gå upp på lovet

Det är både med förtjusning och lite obehag som Söderbärkeborna talar om sin udda tradition. Den är högst lokal, i Dalarna verkar den finnas mest i trakterna kring Söderbärke och Norrbärke. Dessutom finns den i delar av Västmanland. Hur fenomenet uppstått är det ingen som riktigt vet, men det spekuleras i att man vill få barnen att stiga upp tidigt, även under sina lovdagar.

Än i dag lever de speciella namnen kvar, även om traditionen tycks klinga av i de yngre generationerna. Någon spridning utanför de här trakterna blir dock svårt. Inte minst på grund av att det är svårt att översätta de speciella namnen till svenska.

– Det går inte, det måste vara på Söder- eller Norrbärkemål, det blir inte samma effekt på svenska.

”Retades i flera veckor”

En förklaring får vi dock. Det förhatliga ordet Stäckukotte som Lars Persson så ogärna vill bli kallad, det betyder ungeför kort och knubbig.

– Min äldre bror och jag kämpade om att inte komma sist upp ur sängen, minns Lars.

– Jag var liten och tjock och när jag blev Stäckukotte retades jag av min bror i flera veckor efter det.