I dag träffades flera som sökt asyl på grund av hbtq-skäl i Kulturhuset i Gävle. Under dagen fick de lära sig mer om asylprocessen i EU och i Sverige. De fick även bättra på sina kunskaper om sexualhälsa.

Bakom arrangemanget stod organisationerna Find Hope och Studieförbundet Vuxenskolan. Det är gävlebon Naome Ruzidana som har startat den nu ett år gamla organisationen Find Hope. Hon är själv homosexuell och har flytt från Rwanda till Sverige.

Varför har du startat den här organisationen?

– Det blir lättare för oss att kommunicera och hjälpa varandra, men också att dela erfarenheter under asylprocessen.

Homosexualitet kan ge dödsstraff

En av dem som är på plats under dagen är en ung kvinna som vill vara anonym. SVT Nyheter Gävleborg har valt att kalla henne för Anna. Hon har bott i Gävleborg i flera år och är asylsökande på grund av hbtq-skäl.

– Jag är lesbisk och min familj vet inte om det och jag söker trygghet här i Sverige på grund av det. Om jag reser tillbaka till mitt land blir jag hotad.

I vissa länder i dag ses homosexualitet som något avvikande och det kan till och med vara förbjudet eller belagt med dödsstraff. För Anna är det stor skillnad på livet hon kan leva här i Sverige jämfört med i hennes hemland.

”Just nu är jag inte lycklig alls”

–  Här i Sverige känner jag mig fri, fastän min familj inte vet om att jag är homosexuell. Om jag var i Nigeria vore det inte möjligt. Om någon fick veta att jag var homosexuell där skulle de ta mig till polisen eller så skulle jag bli dödad på gatan. Det finns många videos på Youtube och på nyheterna där man får veta att homosexuella personer i Afrika blir hotade till döds. Det skulle också hända mig.

Vad tänker du kring framtiden just nu?

– Jag tänker mig en framtid här i Sverige. Jag tänker och ber att allt ska bli bra. Att jag ska få mitt uppehållstillstånd och bara bli lycklig, för just nu är jag inte lycklig alls.