Det tog fyra år innan han kunde hålla i penseln igen. Men nu ställer han ut sina verk som handlar om upplevelsen att befinna sig mellan liv och död. Ett av verken ”Over my dead body” skildrar det sista han ser innan allt blir svart.

– Det betyder bokstavligen de där molnen som svävar ovanför min kropp, men det betyder också kamplystnad. Jag ska banne mig inte ligga här och dö, jag ska resa mig upp och komma igen, berättar han.

Rest sig upp har han gjort, men det var ingen självklarhet. Han har fått bestående skador på högra hjärnhalvan som bland annat påverkar syncentrat.

– Jag brukar säga att när jag målar tittar jag som i en femkrona åt gången så får jag flytta den runtom på duken och succesivt bygga upp ett motiv som täcker hela duken.

Tog tid att acceptera

Det tog lång tid att acceptera att han aldrig kan måla som förr. Han säger sig sakna musikaliteten i fingrarna och har svårt att måla deltaljer. Men nu har han börjat gilla den, som han säger, lite mer kantiga stilen och det känns bra att få visa sina verk igen.

– Ja, helt plötsligt är det värt det. När man hänger upp saker så märker man att herregud, det här är någonting och man kan gå rakryggad några dagar till.