– Vi har följt det här och ser nu att ungskogen går från att avge till att ta upp koldioxid, bekräftar Johan Bergh som är professor i skogsskötsel vid Linnéuniversitetet.

Skog som växer binder koldioxid. När skogen blåser ner eller avverkas blir effekten den motsatta – och efter Gudrun befarade många att de stormdrabbade områdena i södra delen av landet skulle utgöra en koldioxidbomb under många år. Forskare varnade och hänvisade till beräkningar som visade att ytorna läckte koldioxid motsvarande tre miljoner ton kol per år. Men vinden har vänt.

”En stor kolsänka”

Efter Gudrun togs stormvirket om hand, och sedan påbörjades återplantering av den skog som gått förlorad. Ett arbete som börjar ge resultat, säger Bergh. Enligt mätningar som gjorts i en skog norr om Ljungby står det klart att skogen nu faktiskt binder mer koldioxid än vad den avger.

– Det här har blivit en stor kolsänka, snabbare än beräknat, säger han och fortsätter:

– Det blev inte så farligt som det utmålades i början. Då nämnde man att det skulle kunna ta 20 år innan brytpunkten inträffade.

Effekt varar 50 år

En orsak till utvecklingen är att skog etablerar sig snabbare i södra Sverige. Skogsägarnas föryngringsarbete och markberedning av hyggen har bidragit till en kolsänka som kan komma att vara under lång tid.

– Koldioxidupptaget kommer öka och fortsätta hålla hög nivå tills avverkning sker, så i minst 50 år.

Under de gångna åren har de drabbade stormhyggena ändå hunnit släppa ut cirka 80 ton koldioxid per hektar, menar Bergh.

– Sedan är frågan hur lång tid det tar innan hela koldioxidskulden är betald och vi når punkten då 80 ton har kompenserats. Det kommer kanske ta ytterligare tio år.