En dag i slutet av juli kom 14-åriga Jahangir Bunjadi och 15-åriga Hussein Danish från Afganistan till familjen Saade i Bårslöv. De kom med bara en plastpåse i handen och var trötta och tysta.
– Vi tog emot dem som våra egna barn, säger Said Saade. Vi har lärt dem från början om livet i Sverige.
I början var det inte lätt. Killarna kunde ingen svenska och knappt någon engelska, och familjen visste väldigt lite om dem.
”Tryggheten växte för var dag”
– Den största utmaningen var att vi inte visste vad de här killarna hade gått igenom för trauman, säger Magda Saade. Vi fick vara väldigt försiktiga. Men vi öppnade våra famnar och hjärtan och kunde känna för var dag har tryggheten växte i dem.
Beslutet att bli familjehem var självklart för Said och Magda Saade. De kom själva som flyktingar från Libanon som unga. Och med fem barn och sex barnbarn är huset ändå alltid fullt. Egentligen hade de bara tänkt ta emot ett barn men det kom två. För behovet av familjehem är extremt, liksom i hela Sverige. Normalt kommer en handfull ensamkommande flyktingbarn i veckan till Helsingborg, nu kommer 50. Trycket på kommunens socialförvaltning är stort, säger socialdirektör Dinah Åbinger.
– Hittills klarar vi det, men det är på gränsen. Även om vi tyckte att vi hade beredskap för detta så har ingen kommun i Sverige den beredskapen.
Tvingas placera 13-åringar på gruppboende
Förra året öppnade kommunen två nya så kallade HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. I dagarna öppnar ytterligare ett, Helsingborgs fjärde. Och nu tvingas kommunen bryta sin regel att barn under 16 inte ska hamna på gruppboende utan i familjehem. Den nya gränsen är 13, något som socialdirektören beklagar.
– Det är inte lika lämpligt att de bor på HVB-hem. Ett yngre barn behöver vuxna personer med mer kontinuitet än vad man kan få på ett boende där personalen kommer och går.
Men Dinah Åbinger ser ingen annan utväg.
– Vi måste tänka på att det här är utöver det vanliga. Då kan vi inte följa våra vanliga regler och lagar.
Började skolan i veckan
De senaste dagarna har det har kommit in mycket samtal från folk som vill bli familjehem. Men det svårt att möta det akuta behovet. En grundlig utredning görs i varje fall och den tar oftast ett halvår.
– Den kvalitén är något vi inte vill tumma på, säger socialdirektör Dinah Åbinger.
Hemma i soffan hos familjen Saade har barnbarnet Lollo börjat försöka lära Danish och Jahangir leken ”sten sax påse”. 22-åriga moster Sara som fortfarande bor hemma hjälper till. Saker och ting börjar falla på plats för killarna. De lär sig fler och fler svenska ord och i veckan började Hussien skolan. Jahangir som aldrig gått i skola i Afganistan får vänta på sin skolstart lite till.
– De är på fasta fötter nu kan man säga, säger Said Saade.
Magda fyller i:
– Vi är uppe på 90 procent med dem. Men vi ska upp i 110 hoppas jag!