En solig eftermiddag i början av augusti för drygt sex år sedan satte sig Martin Werner på sin motorcykel, och sen är allt svart. Han minns ingenting från olyckan som kunnat kosta honom livet.
– Jag minns bara att jag vaknade upp under en bil, en minibuss tror jag det var. Räddningstjänsten frågade om jag var vaken och sa att dom skulle lyfta bilen. Jag hade inga smärtor men förstod att det här var ju inte bra, säger Martin.
”Det var tungt”
Efter några dagar skickades Martin till Umeå där han opererades i 14 timmar. Skruvar sattes in i nacken, metallplattor i den krossade underarmen och nerver togs från benet för att försöka ersätta dom skadade nerverna i armen.
Men trots skadornas omfattning hoppades han att det kanske inte var så illa. Då var det främst hockey som Martin satsade på, och några tankar på att det var fördigspelat fanns inte.
– Jag tänkte att det bara var ett armbrott och att jag kanske missar den här säsongen, men nästa ska jag spela hockey igen. På ett återbesök 4-5 veckor senare får jag ju klart för mig att det är en väldigt stor nervskada. Dom säger rent ut att jag aldrig mer kommer kunna spela hockey. Det var tungt, säger Martin.
Full satsning
Med en helt förlamad vänsterarm tvingades han acceptera att hockeykarriären var över. Men Martin som tidigare hållit på med både bandy och fotboll, tänkte att bandy kanske ändå skulle gå spela. Nu har han spelat tre säsonger i ÖBS, och några tankar på skadan finns inte idag. Det är full satsning.
– Jag tar inte hänsyn till att jag varit skadad. Om någon kommer med bollen efter sargen och man har chansen att trycka ut honom, då gör man ju det. Det är väl dom gamla hockeytakterna som sitter i, säger Martin med ett leende.
Laget viktigt
Det har varit en lång och tuff resa. Han har fortfarande värk och fantomsmärtor i armen. Men kärleken till idrott och saknaden av ”laget” har tagit honom hela vägen tillbaka.
– Jag har ju alltid hållit på med lagidrott, så det kändes tomt på nått vis. Det är roligt att spela men halva grejen är ju ”tugget” i omklädningsrummet. Jag uppskattar det nog mer nu än tidigare, säger Martin.