Men visst kände Ingemarsdotter silverglädje ändå:

– Man kämpar ju med de andra i laget, man vill ju alla väl. Det var spännande, säger hon.

Fast visst var hon inte helt nöjd över att ha varit petad.

– Man vill alltid åka och formen är god, visst hade man hoppats på att åka. Men det är livet i elitidrott. Ibland får man stå bredvid och ibland får man löra.

Vad fick du för förklaring?

– Jag var inte, jag var inte en av de fyra. När de hade suttit och funderat så var jag inte en av de fyra som fick åka. Det var väl utifrån hur vi åkt. De andra har åkt distans och det är väl alltid svårt att värdera sprint mot distans, säger Ingemarsdotter.