– Det var magiskt att få ta emot guldmedaljen, jag saknar ord för att beskriva den känslan, säger 22-åriga Marie Tunroth.

Men för Marie har livet inte alltid skimrat i guld, för fem år sedan led Marie av både depression och anorexi.

– Jag vägde 46 kilo när det var som värst, säger Marie Tunroth.

Men en dag fick Marie nog och ville ändra på sin livssituation. Hon började surfa runt på nätet för att leta efter svar.

– Jag blev inspirerad av en bloggerska som skrev om sin träning. Jag blev sugen på att börja träna på egen hand.

Stark sedan barnsben

Redan i tidig ålder upptäckte Marie att hon var stark i kroppen. I sjätte klass bröt hon arm med sina klasskamrater på rasterna. Marie vann mot alla utom en.

Hon drogs till att lyfta saker som var tunga, genom det bekräftade hon sin kroppsliga styrka.

– Jag var intresserad av hästar när jag var yngre, i stallet lyfte jag 50 kilos havresäckar utan problem, säger hon.

Det var en kompis till Maries pappa som lockade henne till källarlokalen vid Jönköpings Styrkelyftarklubb.

När hon för första gången satte sin fot i gymmet blev hon fast. Uppmuntran från klubbledningen att fortsätta med träningen fick henne att vända ryggen till sina ätstörningar.

Karriär i kometfart

År 2010 tog hon guld i ungdoms SM i styrkelyft, då hade det bara gått fyra månader sedan hon blev aktiv i klubben. Sedan dess har titlarna avlöpt varandra i rasande fart.

Under sin 5-åriga karriär har hon hittills hunnit med att ta guld i NM, silver i EM och nu senast för två veckor sedan guld i JVM.

– För mig är det svårt att förstå att det har gått så pass bra. Karriären pekar bokstavligen spikrakt uppåt, säger Marie.

Just nu ingår hon i ett utvecklingslandslag i styrkelyft tillsammans elitsatsande ungdomar och juniorer runtom i Sverige. Syftet är att övergången till seniornivå ska bli smidigare.

– Vi har en riktigt bra sammanhållning inom laget. Vi hoppas på att utvecklas som team för att konkurrera på en hög internationell nivå.

Fullbokad

Vid sidan om karriären inom styrkelyft har Marie fullbokat i kalendern. Förutom 10 timmars träning per vecka läser hon på distans till undersköterska. Dessutom arbetar hon timanställd som kostkonsult samtidigt som hon har fullt upp med familjen hemma i Habo.

– Det är ett svårlagt pussel, jag har en tvåårig son som kräver sin tid. Men allt har gått bra hittills.

Att umgås med vänner eller mysa framför en film hemma i soffan är i stort sett uteslutet.

– Nej, det blir inte mycket egentid med vänner eller med mig själv. Men det är på träningen som jag tar igen den sociala biten, säger Marie Tunroth.