Efter Sovjetunionens fall och att Kina lagt om sin planekonomi har Nordkorea fått allt svårare att mätta sitt folk. Och efter den stora hungerkatastrofen i mitten av nittiotalet har landet börjat acceptera hjälp från väst. Bland annat från Näsåkersbon Bosse Lager.
– För mig var det en otrolig chans. Den här möjligheten att få se Nordkorea från insidan den kommer inte tillbaka. Så jag tvekade inte utan åkte direkt, berättar han när vi träffar honom hemma i köket i tvåplansvillan i Näsåker.
Irländsk hjälp
Bosse Lager har en en bakgrund som skogsmästare och agronom – och jobbade då för den irländska hjälporganisationen Concern Worldwide. Uppdraget var att hjälpa några av de 4.000 kooperativa jordbruken i Nordkorea med idéer från väst. Ganska snart stod det klart att en modernisering var det viktigaste.
– Det här är ett land som spenderar mellan 15 och tjugo procent av sin BNP på militären. Så från mitt perspektiv så tycker jag att man skulle använda en större del av pengarna till investeringar inom jordbruket.
Privata samtal
I två år bodde och arbetade Bosse med sina Nordkoreanska kollegor.
– Jag kom dom väldigt nära. Kollegorna på kontoret hade jag privata samtal med om våra familjer och så. Faktiskt är det så att när man är ute på ett jordbruk så upphör gränserna för vad man kan prata om. Så länge det rör små problem. Att nämna ledaren eller prata om politik möts av fullständig tystnad eller ett nej.
Dennis Rodman kommer till stan
När den baskettokige diktaturens ledare Kim Jong-un – tillätt ett amerikanskt basketlag att möta ett Nordkoreanskt lag i huvudstaden Pyongyang var Bosse som västerlänning inbjuden. Och om landet tett sig märkligt tidigare för Bosse Lager – blev det riktigt konstigt nu.
– Det var helt overkligt att sitta där och se Dennis Rodman sitta brevid Kim Jung-un. Dennis i sin keps och sina piercingar och tatueringar och Kim Jung-un i en strikt uniform. Helt overkligt. Men han är ett stort fan av Dennis Rodman så det var ju hans idol.
Sudan nästa
Bosse Lager går just nu och väntar nu på sitt nästa uppdrag. Själv hoppas han kunna hjälpa Sudans uppbyggnad. För biståndsarbete kommer han att fortsätta med. Där hjälp behövs oavsett regim.
– Vi får inte glömma dom människorna som lever och förtrycks i diktaturer. Vi måste hjälpa dem och vi får inte glömma vilka insatser som FN, Röda Korset, Rädda Barnen, Concern World Wide gör för att hjälpa dom människor som verkligen behöver hjälp. Så trots att det är en diktatur så måste man hålla dörren öppen för de människor som behöver hjälpen.