Efter det omtumlande VM-äventyret är multisportarnas lagkapten Mikael Lindnord tillbaka i villan i Örnsköldsvik – gatuhunden Arthurs blivande hem. Lindnord, som har tillhört multisporteliten i 17 år, kan se tillbaka på en av de tuffaste VM-tävlingarna någonsin – och definitivt den mest omtulmande.
Uppmärksamheten kring lagets resa med gatuhunden Arthur har varit enorm. I Ecuador pågår en debatt kring djurskyddet i landet – och multisportlagets omsorg om gatuhunden har lyfts fram i medierna.
– Alla tv-bolag följde det här och gjorde en stor grej av det. Gatuhundarna i Ecuador har inget värde, utan folk kan sparka och slå dem utan att det blir någon åtgärd. Det här belyste problemet, säger Mikael Lindnord.
Vägarna korsades i Anderna
Multisportlaget mötte den tilltufsade gatuhunden Arthur i en bergsby på flera tusen meters höjd.
– Jag gav honom lite mat och sedan slog han följe. Jag tänkte att det här kommer han ju aldrig att palla, men han är hård som få. Och jag bara smälte – man är ju väldigt emotionell när man har hållit på att tävla dygnet runt.
– Jag kan inte säga att jag tänker på ödet så, men jag tror att det var meningen att vi skulle mötas, säger Mikael Lindnord.
Krister Göransson, lagets fotograf, lyfter fram den händelsen som han upplevde som mest gripande.
– När han hoppade i vattnet, det är det som fäst riktigt hårt i mig – då kände jag att den här händelsen har mycket känsla i sig.
– Jag kände inte – det går inte att lämna Arthur här, konstaterar Mikael Lindnord.
Laget beskriver sin nyaste lagmedlem som en stolt hund med stort hjärta.
– Han är väldigt självständig och tuff – och det tror jag att man blir om man bor på gatan i Ecuador. Han har väldigt stora tassar, så jag tror nog att han har labrador eller golden retriever i sig – och terrier, tjurigheten, säger Krister Göransson.
Fyra månader i karantän
I går kväll landande Arthur och laget på Arlanda – nu väntar fyra månader i karantän innan hunden kan återförenas med familjen Lindnord i Örnsköldsvik.
– Vi kommer att besöka honom så ofta vi kan. Den här resan fick ett slut jag aldrig ens hade drömt om, konstaterar Mikael Lindnord.