Självstyre är något som även Norrland skulle behöva, anser författaren och skribenten Grzegorz Flakierski, som skrivit romanen ”Statskuppen i Norrland”. För tjugo år sedan flyttade Grzegorz till Kramfors från Stockholm.

– Frivilligt, poängterar han. En omvänd resa alltså, från storstad till landsbygd.

Bommar vid Dalälven

För ett par år sedan kom hans roman ”Statskuppen i Norrland” ut, en roman som handlar om vad som händer efter att en minister uttalat sig om att Norrland borde säljas till Finland för att övriga Sverige ska kunna bli av med ”Norrlandsproblemet” som stör tillväxten. Det uppstår ett uppror i norra Sverige där Norrland vill lösgöra sig från övriga Sverige.

– Jag har burit med mig idén länge sedan nationalekonomen Mats Adler Karlsson på 70-talet skrev en satirartikel om att ett sätt att lösa Norrlandsproblematiken vore att sälja Norrland till Finland. Det värsta var att många tog den på allvar.

– Många klagar över Norrland och säger att man borde sätta upp bommar vid Dalälven, vad skulle hända om man gjorde det tänkte jag och skrev en roman.

Inte bidragsberoende

Grzegorz Flakierski har haft många tankar kring Norrland ställning i Sverige och konflikten mellan stad och land. Och han är en av många som tycker att Norrland är en diskriminerad del av Sverige.

– Det finns en skev bild av Sverige som bidragsberoende som inte stämmer.

Det visar till exempel färska beräkningar, från exempelvis banken Nordea, på hur olika regioner skulle klara av en självständighet, vilken visar att Norrland skulle klara sig bra utan resten av Sverige. Norrland behöver ökat självstyre, precis som Skottland.

– Det blev visserligen nej till självständighet i Skottland, men invånarna som bor där vann ändå, för nu får de långtgående självstyre. Det måste vi få här i Norrland också, säger Grzegorz Flakierski.

Nedlåtande syn

Vad skulle kunna utlösa ett uppror i verkligheten som det han beskriver i sin roman?

– Nedlåtande uttalanden som den ministern gör i min bok, svara han och ger exempel på ett uttalande om att ”Stockholmare är smartare än lantisar”.

– Det var visserligen inte riktat direkt mot norrlänningar, men jag tror nog många tog illa vid sig här. Att uttala sig så, även om det senare följdes av ursäkter, uttrycker ändå en nedlåtande syn på en del av befolkingen som sannerligen kan ifrågasättas, i synnerhet när det kommer från en person som kan komma att bli partiledare för landets näst största politiska parti.