År 2001 dömdes Thomas Quick för mord på saknade 11-årige Sundsvallspojken Johan Asplund.
I Quicks berättelse om hur han rövat bort och dödat Johan Asplund finns det tre centrala faktorer: beskrivningen av hur Johan såg ut, den bil Quick ska ha använt sig av, och beskrivningen av ett ärr på Johans kropp.

Osäker på Johans klädsel
I samtliga fall är det som utomstående betraktare svårt att hitta en röd tråd.
Quicks uppgifter i det allra första förhöret är långt ifrån glasklara. Makabra detaljer är det gott om, men hans grundhistoria om händelseförloppet, om hur Johan såg ut och var klädd är inte konsekvent.

Håret var inte långt, men inte kort heller. Blont, bekräftar Quick, efter fråga från förhörsledaren.
Han tror att Johan haft en blå täckjacka på sig, men sen är det stopp.
Ur förhören:
Förhörsledaren: - Kan du säga nåt annat om klädseln?
Quick: - Nej inte i det skedet.

Läkaren griper in
När Quick ska beskriva hur han styckat Johan, kör han fast. Då griper hans läkare Kjell Persson in.
Ur förhören:
Läkaren: - Vi sade att jag skulle hjälpa dig genom att säga det där.
Quick: - Ja.

Läkaren: - Jag föreslog att det var en såg och du bekräftade att det var en såg, och då frågade jag om det var en bågsåg och då bekräftade du det.
Quick: - Mm.

Blå blev röd
En viktig detalj är den Volvo den körkortslöse Quick säger sig ha lånat av en namngiven bekant i Falun för att ta sig till Sundsvall i. I förhör efter förhör hävdar Quick felaktigt att mannens bil var blå, även om nyanserna varierar.

Men förhörsledaren, Sundsvallspolisen Seppo Pentinen som i alla år hållit i Quickförhören, fortsätter att ställa frågor om bilens färg. Och plötsligt uppger Quick att bilen var röd, vilket stämmer.
Ur förhören:
Quick: - Nej, jag förmodar att jag sagt att det var en röd Volvo.

Och nu är utredarna av allt att döma nöjda - några kontrollfrågor om bilens färg ställs därefter inte.

Ärr blev pigmentförändring
En annan springande punkt är ett operationsärr som Quick beskriver på bålen på Johans kropp.

Ur förhören:
Quick: - Ja, att han hade ett ärr på magen.
Penttinen: - Mm.
Quick: - Eller buken.
Penttinen: - Mm
Quick: - Under naveln.

Men Johans föräldrar förnekar att nåt sådant funnits. Däremot har Johan haft en pigmentförändring på en annan del av kroppen. Efter vädjanden från förhörsledaren går Johans mamma Anna-Clara med på att göra en skiss av hur fläcken sett ut, och att den suttit ovanför höger skinka.

I de följande förhören frågas Quick intensivt ut om det som nu betecknas som "hudåkomman".
Penttinen: - Finns det nån möjlighet att det är på andra sidan kroppen?
Quick: - Jag tror alltid att man ska ha med det i beräkningen att det kan vara ett spegel, spegelvänt förhållande.

Quicks beskrivning ändras gradvis, för att så småningom träffa rätt något så när rätt.
Quick: - Jag placerar det runt ryggen, alltså i bukhöjd
Penttinen: - ...höger sida baktill, strax ovanför skinkan?
Quick: - Ja ja.

Ett operationsärr fram har alltså, till sist, blivit en pigmentförändring bak.
Vallades före förhören
Våren 2001 åtalas Thomas Quick för mord på Johan Asplund. Inga lämningar efter Johan har hittats, ingen har sett Quick i Bosvedjan, och hans berättelser har ändrats från förhör till förhör, ibland flera gånger under samma förhör.

Tingsrätten konstaterar att det inte finns några tekniska bevis mot Quick, men inte heller något som motbevisar hans berättelser. Det faktum att han beskrivit omständigheter i Bosvedjan vid tidpunkten som visat sig stämma, samt att han kunnat beskriva en tröja som en av Johans kamrater haft på sig den aktuella morgonen, gör att tingsrätten ändå anser det ställt utom varje rimligt tvivel att Quick ÄR skyldig.

Trots att Quick själv i förundersökningen berättat att hans läkare Kjell Persson vallat honom i Bosvedjan några månader före det första polisförhöret.

Hösten 2005 preskriberas Johanfallet. Tre år senare tar Quick tillbaka ALLA sina erkännanden - men i Johanfallet har det inte längre nån juridisk betydelse. Ingen annan kan längre ställas till svars för bortförande och mord på Johan Asplund.