Mats Liv, mångårig sportfiskare från Sörböle upplever att de sjöar han trampat runt sedan barnsben blivit allt mer stängda. Strandremsor upplevs mer privata och trots att han vet att han har allemansrätten på sin sida känns det som att han tränger sig på.

– Jag gick nere vid stranden en gång med fiskespöt när en person talade om för mig att jag inte fick gå där. Där fanns ingen tomt som gick ända ner till sjön men ändå verkar det som att vissa vill bestämma vad man får och inte får göra. Jag tycker att det är synd för jag anser att man har rätt att gå runt en sjö utan att hindras.

Johanna Martinell är biolog på Örnsköldsviks kommun och vet vad man får och inte får göra inom ramen av allemansrätten och strandskyddet.

– Man får inte privatisera eller ta i anspråk hur som helst. Man får till exempel inte klippa gräs ända ner till strandlinjen eller ställa ut trädgårdsmöbler eller bygga staket för att avhålla allmänheten från att gå längs stranden. Vill man passera längs stranden eller stanna till på en brygga för att fiska eller bada är det tillåtet.

Men det finns undantag. Inom den så kallade hemfridszonen är det inte tillåtet att röra sig. Det var en av anledningarna till att strandskyddet kom till på 50-talet. Syftet då vara att bevara allmänhetens friluftsliv. Numera tillämpas också strandskyddet för att bevara land- och vattenområden för att de är biologiskt värdefulla. Därför lämnas numer alltid en flera meter bred remsa närmast vattnet för att allmänheten ska kunna passera.

– Innan strandskyddet kom till var det vanligt att strandtomter sträckte sig ända ner till vattnet. Där är det svårare att tillämpa allemansrätten. Är man osäker är det bästa att gå runt fastigheten eller att be om lov att beträda tomten om ägaren är hemma.