Försvaret har kallat ytterligare en granne till den åtalade 22-åringen. Mannen bor vägg i vägg med 22-åringen och de delar balkong med varandra, med endast en tunn plåt emellan. Mannen berättar att han den aktuella kvällen hade sin balkongdörr öppen och att han hörde att 22-åringen hade tv:n påslagen. Grannen berättar också att han visste att han var hemma eftersom han hade sett honom tidigare under dagen.

Åklagaren Anna Bergstrlöm frågar även detta vittne om han sett något blod i trapphuset. Han vittnar även han om blod i trapphuset och att han efter det inte har sett till 22-åringens hund.

Grannar vittnade om skrik

Under eftermiddagen vittnade grannarna till den mordmisstänkte 22-åringen. Alla tre som var kallade av åklagarsidan berättar att de hörde två korta gälla skrik mellan kl 21 och 22, den kvällen då den mördade 20-åriga kvinnan försvann.

– Det var som när någon skriker rätt ut, allt vad man orkar. Jag kommer aldrig glömma de skriken. Det var en späd stämma, förmodligen en kvinna, säger grannen.

Försvarssidan ifrågasatte alla de tre vittnenas vittnesmål då ingen av dem sagt något i polisens första förhör, utan att de berättat om skriken som ska ha hörts från den åtalade mannens lägenhet först efter att han häktats. Förvarsadokatbiträdet pressade även grannarna om hur säkra de var på vilken lördag som de hörde skriken.

Besökte ödehuset

Försvaret åberopade ett vittne som har besökt ödehuset där den mördade kvinnans ben påträffades den 18 eller 19 maj. Vittnet är dock osäker om det var lördagen eller söndagen efter den 20-åriga kvinnans försvinnande som han besökte huset.

-Jag ser folk som går nedanför huset, kan inte se om det är en man eller kvinna. Han går upp mot huset för att titta in. Nere på parkeringen ser jag en liten bil, typ ford escort, och en lite ”tuffare” bil, säger vittnet.

Arbetsterapeuten: ”Ingen uppfattning”

Den arbetsterapeut som har haft kontakt med den åtalade på grund av hans neuropsykiatriska funktionshinder hördes av rätten.

 -Jag träffade honom även hemma för att se vad som fungerar. Men det var så rörigt så det gick inte att göra någon bedömning. Så vi satte oss ner och pratade om sömnen och annat som arbete, säger arbetsterapeuten.

Arbetsterapeuten berättar också att 22-åringen berättat om hans ovanliga dygnsrytm. Att han kan vara vaken i 16-22 timmar, och sedan sova lika länge. När hon får frågan om hon har en möjlighet att göra en bedömmning av honom om han lägger skulden på andra eller tar på sig den själv så svarar hon att hon inte har någon uppfattning om det.

Polisens slarvade med protokollföringen

Eftermiddagens förhandlingar började med att polisens gruppchef för spaningen mot både mot den mordmisstänkte 22-åringen och karatetränaren hördes. Där framkommer uppgifter om att polisen haft ett ”tapp” när det gäller spaningen av 22-åringen.

Under ett par dagar släppte polisen spaningen på 22-åringen, för att koncentrera sig på den karatetränaren. Polisen bestämde sig sedan för att återuppta spaningen på 22-åring. Det spaningsprotokoll som förts har enligt gruppchefen för spaningen felaktiga datum.

22-åringens advokat frågar spaningschefen om det funnits skrivfel i papperen den 30 maj när spaningen var som mest intensiv.

– Ja, säger polisen.

Försvaret har tidigare antytt att 22-åringen inte kan ha placerat ut kroppsdelarana eftersom han stod under polisbevakning under de tänkbara datumen. Nu när polisens gruppchef för spaningen påpekar fel i protokollföringen visar det sig att 22-åringen inte bevakades förrän efter den 21 maj. Det innebär alltså att försvarets förhoppning om att kunna påvisa att 22-åringen omöjligen kunnat placerat ut kroppsdelarna spricker. 

Ångest

Eftersom mannen har pratat om att han har ett selektivt minne undrar åklagaren vad han menar med det.

22-åringen säger sig vara övertygad om att någon vill ”djävlas” med honom. Det vill säga, sätta dit honom för mordet.

– Jag har slutit mig inne i mig själv, säger 22-åringen och förklarar varför han sitter och ritar under huvudförhandlingen. Så gjorde jag även under skoltiden.

Medicinerna gör honom trött.

Sedan mannen togs in på den rättspsykiatriska avdelning i Öjebyn har han medicinerats för ångest. Han räknar upp alla mediciner som han äter för att kunna sova,

Lever i kaos

Mannen som har två diagnoser, ADD och Aspberger som försvårar livet.  Han har boendestödjare som ser till att lägenheten städas och att han borstar tänderna.

– Jag lever i kaos. Jag kan lämna ett mjölkpaket på golvet. Jag saknar ordningssinne. Jag har aldrig haft ett fast jobb. Jag har ett selektivt minne, säger han.

Det är omvittnat att han haft svårt att passa tider, något som mannen bekräftar.

Den misstänkte 22-åringen ombeds att berätta om sin skoltid. Diagnoserna har påverkat hans liv. Skoltiden var besvärlig och han mobbades periodvis.

Panikattacker

- I fredags somnade jag så fort jag nuddade kudden och sov hela lördagen, säger 22-åringen och berättar att han har problem med ångest och panikattacker på en fråga från advokat Bo Forssberg som undrar hur han mår.

Målsägarbiträdet Elisabeth Massi Fritz fortsätter att fråga om den tejprulle som påträffats i den 22-årige mannens lägenhet.  Hon undrar om det är så att rätten ska uppfatta det som om att någon varit in i 22-åringens lägenhet, hämtat tejprullen och sedan använt den, därefter åkt tillbaka och lämnat tillbaka den igen.

– Det är fullt möjligt, du kan fråga mördaren, säger 22-åringen.

Kärleksaffär

Den åtalade 22-åringen säger sig ha känt till att den mördade 20-årigen älskade den karatetränaren, men att den tanken senare glömdes bort. Han säger sig inte heller ha vetat om att kvinnan ska ha sms:at till tränaren när hon varit där.

Den åtalade 22-åringen har tidigare hävdat att det blodspår som påträffats ska ha varit dit planterat av någon annan. När målsägarbiträdet undrar av vem, så säger 22-åringen återigen att han har fiender och att den utpekade karatetränaren visste vart han bodde och hade sin bil.

Målsägarbiträdet Elisabeth Massi Fritz tycker att det är konstigt att han letade så intensivt fysiskt efter 20-åringen i skogen, men att han inte ringde henne en enda gång. Massi Fritz påpekar också att den åtalade ska ha låtsats ringa 20-åringen inför sina kompisar.

-De tjatade och jag låtsades ringa för att de skulle sluta tjata, säger 22-åringen.

Målsägarbiträdet Elisabeth Massi Fritz pressade 22-åringen hårt om vad som hände den sista kvällen i 22-åringens bostad och hon påstår att han ljuger om att de haft sex, för det fanns inga spår efter DNA på 20-åringens kvarlevor.

– Hur länge tror ni att mitt DNA skulle vara kvar på henne, säger 22-åringen.

”Fråga en psykolog”

När den 5:e rättegångsdagen inleddes vid tingshuset i Piteå återupptogs utfrågningen av den mordmisstänkte 22-åringen. Åklagarna ställer bland annat frågor om 22-åringens neuropsykiatriska funktionshinde, vilka är Asberger och ADD-funktionshinder.

När åklagaren undrar om det inte är så att funktionshindren får den åtalade att lättare stänga av känslor svarar han:

– Det vet jag inte, fråga en psykolog. Det enda jag fått höra är att jag sitter i en bubbla och ritar, det har jag fått med mig sen skoltiden, svarar 22-åringen.