Övergreppen mot samer lever i minnena. Den smärtsamma historien har påverkat samers självbild och agerande än idag. Det säger konstnären Katarina Pirak Sikku som har använt övergreppen mot samer i sitt skapande.
Hon bor i Jokkmokk där en stor del av befolkningen har samisk påbrå. Alla vill dock inte erkänna detta och det kan bero på övergreppen som gjordes mot samer för hundra år sedan, säger konstnären. Att vara same är inte fint nog för vissa.
På den tiden delade man världens befolkning i olika raser med olika egenskaper som man trodde var medfödda och bestående. Samer och tornedalsfinnar ansågs tillhöra ”kortskallarna” som betraktades som lägre stående och sämre än ”långskallarna”. Den germanska rasen sågs som överlägsen andra raser .
Rasistiska mätningar
Rasbiologer med Herman Lundborg i spetsen reste i norra Sverige och mätte kroppar och huvuden med sina instrument. Lundborgs mätningar kallades för ”Lappundersökningen”. I Uppsala startades 1922 ett särskilt institut ”Statens rasbiologiska institut”. Där gjorde man studier i något som kallades för rashygien och samlade dokumnetation över den svenska befolkningen som man alltså delade i olika raser.
Samiskt perspektiv saknades
När Katarina Pirak Sikku började forska i sitt folks historia upptäckte hon att det saknades ett samiskt perspektiv i analyserna och betraktelserna. Då bestämde hon sig för att använda de rasistiska mätningarna i sitt skapande. Det centrala för hennes verk, som baseras på mätningar gjorda på den samiska befolkningen, är frågan ”Kan sorg ärvas?” Och för betraktaren som tittar på Katarinas bilder som visar hur hon själv använt de gamla redskapen för att mäta huvuden och den övriga kroppen blir svaret otvivelaktigt ett ”Ja”.
Präglade av historien
Katarina menar att man än idag ser spår av den skandalösa behandlingen av samer i Norrbotten.
– Jag har träffat äldre samer som inte vill registrera sig i sameröstlängden i valet till Sametinget, berättar hon. De är rädda för att bli registrerade. Rädslan tror hon bottnar i de rasistiska mätningarna på 1910-och 1920-talen.
– Om Sverige hade deltagit i andra världskriget vågar jag inte ens tänka vad som hade hänt mitt folk, fortsätter hon. Vi var så väl registrerade.
Inte enbart samer
Även andra människor i olika delar av Sverige försågs med specifika egenskaper i början av 1900-talet. I den tidens ledande uppslagsverk ”Nordisk Familjebok” står det att ”smålänningen är till sin natur vaken och intelligent, flitig och strävsam, rask och hurtig, men likväl foglig till sinnet, händig och slug”.
I en annan bok ”Det svenska folklynnet” konstaterades det att ”svensken inte är hågad för intensivt tankearbete och att svensken av naturen älskar krig.