Hassan Walizadeh visar oss runt i rummet där han och ytterligare en kille bor.

– Här sover jag, där sover min rumskompis och så har vi vårt TV-rum här. Jag trivs, jag gillar det, säger han.

Hassan är 16 år och flydde från Afghanistan till Sverige för två månader sedan. Just nu bor han på Nordkalotten i Luleå tillsammans med ett åttiotal andra ensammakommande flyktingbarn. Han trivs men dagarna går sakta och han drömmer om att börja skolan och utbilda sig till ingenjör.

– Mitt minne är inte så avslappat i Afghanistan. Men här är jag lycklig så här vill jag försöka studera och utbilda mig, säger Hassan Walizadeh.

Tog tid att hitta boenden

Förra året kom det 1100 ensamkommande flyktingbarn till Norrbotten. Luleå kommun skulle ta emot runt 90 personer, men först nu har man lyckats hitta boenden till dem.

– Vi har nu haft någon månad på oss att lösa situationen för de 90 barnen som vi skulle ta hem i januari. Då har vi kunnat planera lite. Så det kommer att gå bra. Men det har varit en utmaning att hitta lärare och se till att vi har lokaler i gymnasiebyn. Och en del av de anställda anställde vi bara någon dag innan vi satte igång. Men det känns som att nu börjar vi landa, säger Marita Enbuske.

Tvingas dubbelbelägga

Men trots att Luleå säger att de har löst sin situation bra är det långt i från alla kommuner i länet som känner likadant. Enligt länsstyrelsens integrationssamordnare Torsten Fors är det stor brist både på socionomer och gode män runt om i länet. Till exempel kan en gode man ha hand om så många som tio ensamkommande flyktingbarn.

–  Det som är för målgruppen och kommunerna är att man hinner ju inte utreda de här barnen som man ska göra för att se vad de har för behov i framtiden. Man tvingas dubbelbelägga, ibland fyra barn i samma rum då man inte hittar några ytor. Visst har det varit påfrestande för samtliga kommuner. Jag förstår att det finns en frustation som man bland annat har visat genom att man Lex Sarah-anmäler sig, säger Torsten Fors, integrationssamordnare på Länsstyrelsen.