– Det är ju möjligtvis en del fysiska saker som kan vara svåra. Och när det gäller att föda barn så är det ju samma sak som om jag som man skulle vara tvungen att bli borta av någon orsak. Man får helt enkelt se till att man har en inhoppare. Det här med renskötsel är ett grupparbete.

Problem om alla skulle rösta

Rune Stocke var inte den som var ordförande när Agneta Silversparf nekades inträde men har jobbat ihop med henne inom samebyn. Han tycker att det finns problem med att icke renskötande medlemmar skulle få rösta i renskötselfrågor.

– Vi är ju en liten sameby och vi är bara fyra aktiva renskötare av ungefär 50 medlemmar. Visst finns det en rädsla för vad som skulle hända om alla medlemmar skulle få rösta när det gäller renskötselfrågor. Då kanske man skulle vilja satsa på andra frågor än de som inte hade direkt med renskötseln att göra. Om jag behöver bygga en kalvhage till exempel. Den kostar omkring 50 000. De pengarna kanske icke renskötande medlemmar vill använda till något helt annat.

Krävs mer

Rennäringslagen innebär att det bara är den aktiva renskötaren som får rösta på samebyarnas möte även om alla i familjen äger renar. Och även om Rune Stokke gärna ser en ändring av lagen i vissa frågor så tror han att det behövs mer än så för att få fler att engagera sig i rennäringen.

– Det här med att få fler att engagera sig i renskötseln är en svår fråga. Jag har ingen bra lösning. Men jag tror att engagemang skulle komma om ungdomarna, oavsett de är kvinnor eller män, visste att det fanns en framtidstro i branschen. Men idag är det väldigt svårt med ekonomin. Det beror på allt från rovdjur till minskade betesmarker och mer stödutfodring på grund av klimatförändringar. Idag är vår samebys årliga rovdjursersättning lika stor som en normal månadslön. Det är klart det är svårt att få ungdomar att välja renskötselyrket under de premisserna.