Utflyttningen från glesbygden påverkar inte bara kommuner i form av minskade skatteintäkter och sämre service. Det påverkar också människor på ett betydligt mer personligt plan. Att hitta kärleken i stora städer är svårt. Att hitta den i en av landets mest glesbefolkade kommuner torde då vara snudd på omöjligt.
– Det är svårt att träffa någon, det långt mellan gårdarna och långt till befolkningscentrumen, säger Markus Forsberg i Pajala som efter ett sju år långt förhållande testade dejtingappar.
– Ska man glesbygdstindra gäller det att ställa in avståndsparametern på absolut max. Sen får man vara beredd på att kompromissa och gå ut så brett som det bara går, säger Markus Forsberg och tillägger att trots ovanstående så avverkar man de som finns inom en sexton mils radie relativt snabbt.
Glesbygdstindrare
I somras skrev han en krönika här på svt.se om att vara glesbygdstindrare. ”Själva matchen är viktigast. Det blir till slut mer som ett spel om ytlig bekräftelse. Det blir förströelse. Vana. Rutin”, skrev han då.
– När jag skrev det där hade jag precis gått igenom en period när jag var ganska cynisk när det gällde det [dejtingappar], och började betrakta det mer som ett spel och att man skulle maximera sina chanser att matcha, och försöka nischa in sig på en typ som är ens typ. Jag tror jag har släppt det lite mer nu, och att det inte är så intressant längre. Det var ju någon sorts bekräftelsespel att få många matchningar, men jag bryr mig inte så mycket om det längre. Så jag kanske har blivit mindre cynisk sen när jag skrev det, säger han.
”Är ni inte släkt gifter ni er”
Trots svårigheterna att hitta nya singlar i Pajala säger Markus att han sedan krönikan skrevs haft större framgång med att prata ansikte mot ansikte med nya personer.
– Nån gång nu och då så dyker det ju upp någon ny, som man inte känner sedan tidigare och som är intressant, och då får man väl bara fråga, säger han.
– Det är klart att det inte är omöjligt men som vi brukar säga: träffar du någon du inte är släkt med så gifter ni er!