Farnaz Jalalvand är en av de 70 första studenterna som började den nya läkarutbildningen i Örebro för två år sedan. I dag har hon just avslutat sin fjärde termin på universitetet.

Hur är det att vara den första kullen som går en ny utbildning?

– Det är spännande. Vi har otroligt mycket där vi kan påverka och forma utbildningen, eftersom det är första gången. Sen finns det alltid saker som kan förbättras, men det är inget negativt, säger Farnaz Jalalvand.

Utbildningen bygger på så kallat problembaserat lärande. Det är en metod som allt fler universitet går över till, där studenterna själva ska vara aktiva och lösa olika fall i grupp. Konkret så innebär det färre föreläsningar, och mer eget ansvar för att söka information.

– Vi redovisar det fall som vi startade upp förra gången, som vi har läst på under veckan, och sen startar vi upp ett nytt fall, säger läkarstudenten Anna Ramberg.

– Som handledare för en basgrupp är det min uppgift att hålla ordning på studenterna så att de är på rätt spår. De gör det stora jobbet själva, och jag ser till att de inte hamnar fel. Jag styr dem i den mån det behövs, säger Erik Schvarcz, som till vardags jobbar som överläkare på medicinkliniken på USÖ men som också är handledare på läkarutbildningen.

Hur funkar det att ta så mycket eget ansvar?

– Det funkar bra. Det är inte lika lätt varje gång, men det funkar, Farnaz Jalalvand.

Men kanske passar metoden inte alla. Av de 70 studenter som började i den första årskullen så går nu bara 52 kvar. Men det är ett normalt bortfall som man får räkna med, enligt de ansvariga på universitetet.

Om du jämför när du gick läkarutbildningen, hur skiljer det sig från det här?

– Det är ju totalt annorlunda nu. Vi hade ju mer den traditionella korvstoppningsmetodiken. Vi lärde oss massa utantill och hade kunskaper när vi gjorde våra tentamina och sen glömde vi det dagen efter. Jag tror ändå att det här är ett sätt som man lär sig mer långsiktigt på, som de har nytta av sen när de kommer ut och ska jobba på riktigt, säger Erik Schvarcz.