Två dagar har nu gått sedan dödsskjutningen i Vivalla. När SVT träffar personer på gatorna kring Vivallas centrum är många i chock.
Flera personer är rädda för att gå ut på gatorna. Och det fanns flera personer som inte ville ställa upp för en intervju, men som hade många saker att säga anonymt.
– Det kommer bli krig. Alla på gatorna vet vilka det är som har gjort det här. Men ingen vill säga något till polisen, säger en person i området.
– Alla vet vilka det var. Det är helt sjukt, säger en annan.
Flera poliser på plats
Kring torget i Vivalla cirkulerade under tisdagen flera polisbilar, och utanför skolan där dödsskjutningen ägde rum fanns polismän på plats.
– Det är fördjävligt att man inte ska våga gå ut. Man är rädd, säger Ann Svensson, boende i området och tillägger:
– Det har blivit en vanesak här i Vivalla. Kring midsommar var det en annan skjutning i området.
Hörde tre smällar
Under söndagen när skjutningen ägde rum befann sig Ann Svensson hemma på baksidan av sitt boende.
– Jag satt och åt mat. Då hörde jag tre smällar och undrade direkt hur lång tid det skulle ta innan polisen och ambulansen kommer dit, säger Ann Svensson.
”Jag reagerar inte”
Tobias Lelo, en annan boende i Vivalla, menar att han själv inte känt av några efterverkningar av skjutningen, men medger att andra gör det.
– Just jag reagerar inte så mycket, det händer hela tiden. Just den här gången hände det nära mig, men annars så händer det på andra ställen i landet, säger han och fortsätter:
– Jag förstår att folk tycker att det är obekvämt. Min flickvän tyckte att det var lite obehagligt. Det måste jag säga.
Vinklas mer än nödvändigt
Siv Lord, som bor alldeles nära platsen där skjutningen inträffade, tycker att det är viktigt att media ger en nyanserad bild av det som skett och skriver så här i en kommentar på sociala medier:
”Det är tråkigt att folk är rädda och det har jag full respekt för.Ibland vinklas också vissa saker mer än nödvändigt vilket ocksåspär på Vivallas dåliga rykte. Jag blev i går morse tillfrågad avSVT om en intevju när jag tog morgonpromenaden, men jag avböjde ochjag var nog inte så intressant heller eftersom jag inte var räddvilket ifrågasattes hela tiden.
Jag tycker man ska prata med folkoch säga att det inte OK det som hänt men håller väl med polisenatt i sådana här fall kommer sällan allmänheten till skada. Jag harbott här sedan 1977 och tänker inte fly härifrån på grund av våld.Det tragiska är väl att det handlar om unga människor som hamnar idessa situationer och även får sätta livet till.”