Artikeln publiceras i tidskriften Fisheries mot bakgrund av årtionden av kraftigt minskande ålbestånd.  Idag är fångsten en bråkdel av vad den tidigare varit likaså mängden yngel som vandrar in mot kuster och upp i vattendrag. Yngelrekryteringen har minskat med mer än 90 procent sedan 1980.

– Orsaken till tillbakagången är oklar, vilket delvis hänger ihop med ålarnas långa vandringar, säger Willem Dekker, som även var en av initiativtagarna till deklarationen från 2003.

Vidare säger han att det finns mycket som kan påverka ålarna under uppväxtfasen och på deras väg genom havet, men även om vi inte till fullo känner orsakerna så måste vi handla nu.

Sedan år 2003, då ålfrågan uppmärksammades fick forskningen och övervakningen ett uppsving oh även fiskeripolitiska åtgärder. 2009 införde EU en plan för skydd av den europeiska ålen samma år trädde en svensk ålförvaltningsplan i kraft, skriver Sveriges lantbruksuniversitet i ett pressmeddelande.

Samtidigt som ålfisket nu är helt stängt på Västkusten och begränsat på Ostkusten och i sötvatten fortsätter utsättningen av ålyngel. Arbetet med att minska den dödlighet som vattenkraften orsakar fortsätter parallellt. Fritidsfisket efter ål stängdes redan 2007.

– Tro det eller ej, men redan två år efter det att den europeiska ålplanen trätt i kraft, så började faktiskt mängden ålyngel att öka över hela utbredningsområdet, säger Håkan Wickström forskare vid SLU.

Vidare betonar han att det är svårt att avgöra om detta är en följd av de åtgärder som vidtogs.

– Det kan ju också vara ett lyckligt sammanträffande, men det inger ändå hopp. Vi måste dock komma ihåg att mängden ålyngel som kommer till våra kuster fortfarande är mycket låg i ett historiskt perspektiv. Så ålen behöver ett fortsatt starkt skydd, säger Håkan Wickström.