Gotlandsrusset har funnits på Gotland i flera tusen år. Foto: Fredrik Persson/TT Nyhetsbyrån

Gotlandsruss kan ge rikare flora

Uppdaterad
Publicerad

Kan betande gotlandsruss bli räddningen för den biologiska mångfalden i Sverige?

Det ska nu forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet undersöka.

Forskargruppen ska testa om betande gotlandsruss kan vara ett sätt att stoppa den negativa utvecklingen vad gäller minskande biologisk mångfald i Sverige.

Samtidigt ska projektet kunna bidra till att russet, som är en hotad art, bevaras.

– Vår hypotes är att extensiv beteshållning av russ på ogödslade naturbetes- och skogsmarker ökar den biologiska mångfalden och att det kan ske med god djurvälfärd, säger Anna Jansson, professor i hästens utfodring och skötsel.

Varför tror ni det?

– Det finns studier gjorda i Europa som visar att hästbetade marker kan ha högre biologisk mångfald än marker betade av till exempel får. Det är bakgrunden. Men nu ska vi inte jämföra med andra djur, utan före och efter, säger Anna Jansson.

Och varför just gotlandsruss?

– Gotlandsrusset är en gammal svensk husdjursras som vi har åtagit oss att bevara för kommande generationer. Men russet är på tillbakagång, så vi håller på att tappa den här arten som vi har som skyldighet att bevara.

Gotlandsrussen uppges även ha egenskaper som gör dem särskilt lämpade för den här typen av beteshållning.

– De är anpassade för ett liv ute på ett sätt som inte andra moderna hästraser är, säger Anna Jansson.

Projektet, som i ett första skede kommer att pågå under ett års tid, har fått ett anslag på 250 000 kronor från Världsnaturfonden (WWF). Samarbetspartner är Svenska Russavelsföreningen.

Gotlandsruss

En mycket gammal ponnyras från Gotland. Russet är tåligt och energiskt och klarar sig på lite foder; det används till all slags ridning och körning. Mankhöjden är mellan 115 och 130 cm och färgen oftast brun, fux eller svart; även isabell, gulbrun och gulsvart förekommer.

Russ är det gotländska ordet för häst, och russ levde förr mer eller mindre vilda i de gotländska skogarna. Vid behov infångades djur för att användas i gårdsbruket eller som skjutshäst. Under 1800-talet inskränktes de fria russens marker alltmer, och efter införandet av laga skifte 1859 minskade stammen dramatiskt. Många exporterades till Storbritannien, Belgien eller Tyskland, där de bl.a. användes i gruvorna.

Till skillnad från i övriga Sverige fanns på Gotland intresse för att bevara den gamla lokala hästtypen. Privatpersoner och länets hushållningssällskap samarbetade, och än i dag finns en frigående flock på Lojsta hed.

Under 1950-talet spreds russaveln också till fastlandet, med början i Slottsskogen i Göteborg och Skansen i Stockholm, men först 1961 blev russet premieringsberättigat utanför Gotland; Svenska Russavelsföreningen bildades 1967. I dag finns russavelsföreningar även i de övriga nordiska länderna samt i USA.

Gotlandsruss räknas liksom svensk ardenner och nordsvensk brukshäst in bland gamla svenska lantraser, och rasföreningen får via Jordbruksverket ekonomiskt stöd för sin verksamhet. Det finns (2005) ca 8 000 gotlandsruss i Sverige.

Källa: Nationalencyklopedin.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.