Trots att det finns många tusen med demens under 70 år så har bara knappt var femte kommun dagverksamhet som kan skapa en meningsfull sysselsättning för dessa. Det visar Socialstyrelsens kartläggning.

 I Östergötland är det bara Linköping, Ydre och Motala som har dagverksamheter. Och i Sörmland finns det bara i Eskilstuna.

Klubb 25

69-åriga Signe lever själv med katten Charlie. Hon klarar det mesta, men inte allt. Hon behöver till exempel hjälp att komma ihåg sina mediciner. Hon har en elektronisk pillerburk som piper och vänder man sedan på den trillar rätt antal tabletter ut.

Signe har demenssjukdomen Alzheimers.

Fyra dagar i veckan tar hon färdtjänsten till Klubb 25, en dagverksamhet i Norrköping för dementa under 70 år. Där träffar hon ett tiotal deltagare och tre personal.

Ulf är en av dem, han är också en av Signes bästa vänner. Han är bara 57 år, men har redan levt med sin pannlobsdemens i flera år.

– Det börjar med att man blir tystare och tystare och sedan knäpp tyst. Man får liksom inte ihop det. Men jag har lyckats hålla igång pratandet ändå, säger Ulf.

Han är bra på att berätta både om hemvärnet och om scouterna, där han flera gånger mött kungen.

När han inte hittar rätt ord, beskriver han istället vad han menar.

Skapar livskvalitet

I åtta år har klubb 25 tagit emot unga dementa, de yngsta i 40-årsåldern.

– Det är mitt andra hem. Vi trivs tillsammans, och att bara åka ut och fika är en fest. Vi behöver stimulans, säger Signe.

Klubb 25 bidrar till att främja deltagarnas hälsa och välmående men också till att försena sjukdomsförloppet genom att stärka de förmågor och styrkor som deltagarna har.

– Det är de som kommer till oss som bestämmer verksamheten, säger undersköterska och demensutbildade Gunilla Lang.

– Vi utgår från deras intressen för att stärka självkänslan och identiteten. Det kan var museibesök, körövningar, högläsning, pingis. Men det är också att vara hemma i lokalerna, baka, hjälpa till att duka och diska.

– Vi kan också ta med oss personliga saker till lokalen, berättar Ulf.

Han har många cd och spelar gärna för de andra.

– Jag har ju varit diskjockey, så det faller sig naturligt, säger Ulf.

”Det är inte jämställt”

Ulf och Signe är lyckligt lottade. De flesta dementa i lägre åldrer har inte någon klubb 25 att gå till.

– Det är inte jämställt. Det borde finnas på fler ställen men också möjligheten att exempelvis mindre kommuner kunde abonnera på en plats hos en större som har dagverksamhet. I dag är det nog så att många unga dementa isoleras i sina hem. Eller tvingas till verksamheter med betydligt äldre och sjukare där de unga inte får den stimulans de behöver, säger Gunilla Lang.

– I början ville jag inte gå hit. Jag skulle klara mig själv. Men under de två åren jag gått så har 25:an kommit att betyda mer och mer för mig. Allt vi gör och vännerna är viktiga och så personalen Gunilla och Carin. De är verkligen toppen, en 25:a borde alla med demens få komma till, säger Signe.

Oviss framtid för Signe

Vid klockan 15.30 är dagen på 25:an slut för Signe. Eftersom hon snart fyller 70 och då inte längre räknas som ”ung” med demens är det osäkert om hon då får fortsätta komma till 25:an.

Kanske får hon flytta över till andra sidan huset med verksamhet för äldre och betydligt sjukare än Signe.