Vi träffar Anton Tinnerholm i huset där han växte upp i Brokind. Delar av packningen från lägenheten i Malmö ligger på sängen i pojkrummet, bland annat flera matchtröjor som han bytt till sig under höstens spel i Champions League med Malmö FF. En av tröjorna fick han av Patrice Evra i Juventus.

Är Evra en förebild eller idol på något sätt?

– Nej, han har ju spelat för United, säger Anton och ler.

Brokindssonen är en hängiven supporter till Liverpool sedan han såg Michael Owen göra mål för England mot Argentina i VM 1998. Evra spelade tidigare i Liverpools värsta rivaler, Manchester United.

Blickar helst framåt

Kontrasten mellan pojkrummet i Brokind, och att ha stått och småsnackat med Patrice Evra i Juventus är stor. Men Anton är inte mycket för att se storheten i vad han upplevt under hösten.

– Jag gillar mer att blicka framåt, men det är klart att det har gått snabbt. Man spelade på Kopparvallen och nu spelar man ute i Champions league. Man gick till Malmö och man ville verkligen spela i Champions League, men innerst inne kanske man inte trodde på det. Men nu har man varit där och spelat matcher mot de absolut bästa, så det är klart att det är upplevelser som man tar med sig.

Samtidigt gäller det att hela tiden se framåt. Aldrig vara nöjd.

– Då tror jag att man är ute på hal is. Det gäller att blicka framåt och ta nästa säsong och inte vara mätta på något sätt, säger han.

Lämnade trygga Åtvid

Det är den inställningen som ligger till grund för höstens succé. I somras lämnade han lilla, trygga, Åtvidaberg för Malmö. Efter SM-guld, spel i Champions league och hyllningar i både spanska, italienska och svenska medier är det i Brokind han vilar upp sig efter säsongen.

– Det är ju en trygghet så. Även om man trivs bra i Malmö så är det här man växte upp och här har man tillbringat 22 år av sitt liv. Man vet lite vad man får här och man har kompisar här också. Man vill besöka dem också och nu kring jul vill man ju vara med släkt och vänner också.

Det var här på Kindavallen i Brokind som allt började. Som 15-åring flyttade han hemifrån, till fotbollsgymnasiet i Åtvidaberg, och när han var 18 år debuterade han i a-laget. I förra veckan var Anton tillbaka på fotbollsgymnasiet, tillsammans med Magnus Eriksson, tidigare lagkamrat i ÅFF, och nu under hösten lagkamrat i Malmö, för att visa att Åtvid kan vara en språngbräda i karriären.

– Det var kul, att träffa alla lärare och rektorn, och att kunna bidra tillbaka med någonting med tanke på hur mycket de har gett. Skitkul att vara tillbaka, och det verkar som de uppskattade det också.

”Lite av en Ingesson-typ”

Rektorn Mikael Nord minns att han såg en oslipad diamant i Anton Tinnerholm, när han såg honom första gången, 2007.

– Han hade inte spelat i östgötalaget, inte varit i Halmstad på läger, han var inget namn man kände till. Men däremot tyckte vi att han var lite av en Ingesson-typ. Han körde ner huvudet och sprang något alldeles, och man märkte att han hade en bra inställning, en bra attityd. Jag kommer ihåg att vi gillade det. Sedan kommer jag ihåg att det fanns en del att slipa på i teknik. Men inställningen märktes direkt, och det är ju den som varit hans signum, säger Mikael Nord.

Nu har höstens framgångar gjort att den 23-årige högerbacken har tagits ut i landslaget. Den 10 januari bär det av till Abu Dhabi.

– Jätteroligt. Jag har ju inte fått vara med där tidigare heller. Så det ska bli jätteroligt att visa upp sig där också. Landslaget är ju det finaste man kan spela i här i Sverige. Det är en stolthet man känner också. Man vill inte bara komma dit och delta heller, utan man vill visa upp sig från sin bästa sida. Det ska bli jäkligt roligt att komma dit, säger Anton Tinnerholm.

Drömmer om Liverpool

Landslaget i all ära, men Anton hoppas också att karriären ska ta honom till ett större klubblag. Men drömmen är inte att gå till Patrice Evras tidigare lag Manchester United, utan till deras största rivaler – och Antons favoritlag – Liverpool.

– Det är klart att man alltid strävar efter att nå så hög nivå som möjligt. Så är det ju alltid. Jag har ju sagt att en dag ska jag gå in på Anfield i den röda tröjan, och det har jag fortfarande som en målsättning en dag i livet. Men det är inget jag tänker på just nu. Jag har varit ett halvår i Malmö, och visst, det kan gå snabbt, men just nu är jag inställd på att spela i Malmö. Jag har en väldigt spännande säsong framför mig med träningsläger och med landslaget och allsvenskan och Champions league-kval så det vore kanske dumt om jag tog steget redan nu. Men man ska aldrig säga aldrig.