Mellan 1993 och 2011 stod tjuvjakt för sex procent av dödligheten hos kungsörnar, enligt en nyligen publicerad rapport från Världsnaturfonden. Detta gäller de döda örnar som inkommit till Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA.
Troligen är det en mindre del av de illegalt dödade örnarna som kommer in till SVA, så mörkertalet är stort. Av de kungsörnar som skickats in till SVA för obduktion hittills i år har mer än var tredje – 35 procent – dödats genom illegal jakt.
– Illegal jakt och förföljelse är ett mycket aktuellt och växande hot mot kungsörnen i Sverige. Svårigheten att utreda denna typ av brott är betydande, men att så få brott går till åtal beror också på att frågan verkar ha låg prioritet i de politiska rummen, säger Thomas Birkö, ordförande för föreningen Kungsörn Sverige.
Saknas politiska initiativ
I det åtgärdsprogram som Naturvårdsverket fastställde 2011 föreslås bland annat flera åtgärder för att förhindra och förebygga illegala verksamheter som riktas mot kungsörnen.
Stort fokus läggs på att förbättra samarbetet och samordningen mellan olika myndigheter. Men det saknas politiska initiativ för att verkställa dessa åtgärder, trots att den illegala jakten inte avtar utan till och med tycks öka, tycker Thomas Birkö.
– Vi vill att man på bred front arbetar för att förhindra illegal jakt och förföljelse av kungsörn. Det måste till ett effektivare utredningsförfarande. Det är till exempel helt otillfredsställande att två vuxna kungsörnar som hittats upplagda på en virkestrave vid en väg i Jämtland i början av april i år inte sändes in av polisen till SVA för analys förrän i mitten av augusti, säger Thomas Birkö.
Dyrbar handelsvara
Att kungsörnar utsätts för illegal jakt och förföljelse har flera förklaringar. Dels kan kungsörnens närvaro oroa tamdjursnäringar och jaktintressen. Dels är kungsörnen också en dyrbar handelsvara. Den illegala handeln med hotade växter och djur är mycket omfattande och sällsynta rovfåglar är särskilt drabbade.
Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) tillåts brottsligheten att fortgå eftersom “kunskapen om brottstypen är låg och för att brottsupptäckande myndigheter inte gör tillräckligt för att hitta brotten”.