Flera uppmärksammade rättsfall på senare tid visar att barn har tvingats begå övergrepp på sig själva i webbkamera, att de förmåtts skicka nakenbilder eller blivit utsatta för hot av förövare via internet.
Konsekvenserna för de som drabbas kan vara minst lika svåra som för de som utsätts för övergrepp offline. Det menar Anna Norlén som jobbar som psykolog med utsatta barn på Ericastiftelsen.
– En del klarar sig undan med ett obehag och andra råkar riktigt illa ut och får svåra symtom. De mår lika dåligt som alla andra offer för sexuella övergrepp.
– Det som är en skillnad ändå bland de barn som vi möter i behandling, är att de barn och unga som har blivit utsatta online uttrycker ofta tyngre skuld- och skamkänslor, säger hon
”Lätt lägga skulden på sig själv”
Anna Norlén menar att det kan bero på att barnet har svarat på mail eller chattat med förövaren.
– Sen när man förstår att man blivit lurad eller tappat kontrollen så vet barnet att man varit delaktig på något sätt, och man skäms. Då är det lätt att lägga skulden på sig själv.
I veckan har SVT Nyheter Skåne och Helsingborg kunnat berätta att flera vuxna män tog kontakt med oss när vi utgav oss för att vara 14-åriga Sara – 16 procent direkt kom med sexuella förslag.
I vårt fall skrev vi en sparsam presentation där åldern framgick tydligt. Hundratals tog kontakt och ”Sara” fick erbjudande om att sälja sex, sälja nakenbilder, fick frågor om sexträff och flera meddelanden med penisbilder.
Alla kan drabbas av sexbrott på nätet, säger Anna Norlén. Men när det gäller de grövre övergreppen finns ändå en riskgrupp.
– Det kan vara barn och ungdomar som har andra bekymmer i sitt liv. De som redan lider av psykisk ohälsa som gör att man känner sig, eller är, ensam och isolerad är en särskilt utsatt grupp. Eller de har bekymmer som man försöker handskas med genom att ha olika kontakter på nätet, säger Anna Norlén.
Viktigt att bli trodd
– Det är klart att det är ett viktigt erkännande att få sin sak prövad juridiskt. Men många av de barn vi träffar i behandling är med om att det aldrig leder till åtal.
För barnen som utsätts är det viktigare att man blir trodd och får veta att det inte är ens eget fel, säger Anna Norlén.
– Det går att förklara för barn vilka krav som ställs på bevisningen, men det är viktigt att man lägger tid på att förklara att man tror på barnet. Att det var bra att barnet berättade, så att man håller isär det från den juridiska processen, säger Anna Norlén.