Författare är Ingrid Weiber, adjunkt vid Blekinge tekniska högskola, BTH, som arbetat som skolsköterska i 22 år innan hon började ägna sig åt forskning.

Hennes föräldrar var i många år föreståndare för ett vårdhem för utvecklingsstörda, och Ingrid Weiberg konstaterade att det finns väldigt lite forskning på hur utvecklingsstördas barn har det. Resultatet blev en avhandling som hon disputerade på förra veckan.

Enligt avhandlingen finns det drygt 4 000 barn under 18 år som växer upp med en mamma som har en intellektuell funktionsnedsättning. Ändå har det varit svårt att få någon att prata.

– Det var inte lätt. Att ha vuxit upp i en sådan familj är väldigt mycket förknippat med skam och jobbiga minnen. Därför vill de flesta inte prata om det, säger Ingrid Weiber till tidningen Vårdfokus.

Håller hemligt

Till slut fick hon ändå några att ställa upp. Hon har svårt att dra några generella slutsatser, men barnen brukar oftast hålla situationen hemlig för omgivningen.

Ingrid Weiber konstaterar att en tioåring som känner sig intellektuellt överlägsen sin mamma har det svårt. De blir vuxna långt innan de är mogna för det, och det finns exempel på femåringar som fått ta på sig ansvaret för hemmet och sina syskon.

Inte sällan känner sig dessa barn sig svikna av samhället, där varken lärare eller andra vuxna i omgivningen frågar hur de har det.

Barnen skolkar

Barnen har ibland reagerat med att skolka från skola, slarva med läxorna eller bära avvikande kläder.

– Vi som arbetar inom hälso- och sjukvården måste vara mer uppmärksamma på tecken som kan tyda på att ett barn inte har det så bra, och våga fråga hur det har det. Även om barnet gör allt för att dölja det så syns det ganska tydligt, säger Ingrid Weiber till Vårdfokus.