Han och exfrun Ewa är fortfarande goda vänner trots allt de har gått igenom. Nu driver Mats Jönsson spelberoendeföreningen i Staffanstorp tillsammans med henne – och hon minns hur de gick från en normal tillvaro, och hur spelberoendet smög sig på.

– Skulderna hade börjat hopa sig, det var aldrig pengar kvar till någonting, och lögnerna kom rullande en efter en efter en. Han försvann över nätter, kunde vara borta hur mycket som helst, kom inte hem och åt – det var rent kaos, säger Ewa Amundsen som nu är angörigansvarig i Spelberoendeförening Staffanstorp.

Mats Jönssons dagar handlade bara om spel. Dagarna blev väldigt inrutade och tankarna på spel började redan på morgonen.

– Då gick man till jobbet, man gjorde sina åtta timmar – hårt, för det var ju viktigt att sköta jobbet för det var ju den inkomsten man kunde spela för. När jobbet var slut, då stack man och åt någonting snabbt, för att sedan åka till kasinot och tillbringa 7–8 timmar där, säger han.

Skilde sig

De hade levt tillsammans sedan Ewa Amundsen var 16 år gammal, men till slut höll det inte längre. Efter att ha bett om en förändring under många år utan något resultat så bad hon om en skilsmässa.

– Han skrev på papperen på en gång, för han var ju uppe i sitt spel. Det var ju ett sätt för honom att frigöra sig och kunna möjliggöra sitt spelande, säger hon.

Sex månader senare kom kraschen.

– Då hade han förlorat fru och barn och satt ensam i sin lägenhet och hade spelat bort alla sina pengar. Julen närmade sig och han hade inga julklappar till barnen och där föll han rakt ner i djupet, säger Ewa Amundsen.

– Jag åkte till Göteborg och ville avsluta mitt liv där genom att ge kasinot det sista jag hade i plånboken och sedan köra i vattnet med bilen. Men som tur var så stoppade polisen mig, säger Mats Jönsson.

Fick avskedsbrev

– Jag vaknade på morgonen av att telefonen plingade. Då hade jag fått ett videomeddelande där han berättade att han hade lämnat ett brev till mig hemma hos sin mamma, säger Ewa Amundsen.

Det blev den längsta dagen i hennes liv.

– Jag springer hem till henne och där låg ett brev till mig och där låg ett brev till henne där han... ja, det var ett avskedsbrev helt enkelt, säger hon.

Poliserna som hittar honom pratar med honom i flera timmar och han kommer på bättre tankar.

– Den dagen... Jag trodde aldrig att jag skulle få se honom igen. jag var helt säker på att det här är slutet, säger Ewa Amundsen.

Ljög om allt

Sveket mot de nära och kära var stort. Lögnerna kunde vara hur stora eller hur små som helst.

– ”Har du ätit i dag?”, till exempel. ”Ja, jag har varit och ätit middag, så jag mår bra”. Men jag hade inte ätit – jag hade ju åkt rakt till kasinot för att spela, säger Mats Jönsson.

Han ger ytterligare exempel.

– ”Kan du komma hit i helgen så att vi kan umgås och träffas?” ”Nä, jag kan inte för jag ska byta däck på bilen till en kompis och han bor i Halmstad”. Allså, man ljög om allt för att möjliggöra sitt spelande, säger Mats Jönsson.

Samtidigt är det just de som han har svikit gång på gång som blir räddningen. Nu har han snart varit fri från sitt spelande i ett och ett halvt år.

– Det känns jättebra att barnen har fått tillbaka sin pappa. Vi är skilda i dag men vi är jättebra vänner. Vi har en jättebra relation, vilket är bra både för barnen och för oss, säger Ewa Amundsen.

Och det märks att de gillar varandra.

– Med tanke på att vi har levt tillsammans sedan jag var 16 år gammal, så är det en svår relation att bara slänga i vattnet – och det skulle jag aldrig vilja göra, säger Ewa Amundsen.