Nordliga arter har tagit stryk medan sydliga arter har gynnats, visar rapporten.

Fågelforskarna har noterat den här tendensen de senaste åren och nu har man jämfört utvecklingen under två decennier, mellan åren 1996-2007 och 2008-2014.

Den mest slående förändringen gäller våra två talrikaste fågelarter, lövsångaren och bofinken. Medan lövsångaren har minskat dramatiskt i norra Sverige har bofinken expanderat och ökat i antal i samma område.

Antalet lövsångare i Sverige brukar normalt anges till cirka 13 miljoner par, men åtskilliga av dessa, kanske 2-3 miljoner par, har nu försvunnit. Det innebär att bofinken med sina drygt 8 miljoner par kan vara på väg att gå ifatt.

Förvånade forskare

Enligt forskarna handlar orsaken sannolikt om klimatkänslighet. Bofinken är i grunden en sydlig art, medan den nordliga underarten av lövsångaren är anpassad för ett hårdare klimat. Men Åke Lindström, professor i zooekologi vid Lunds universitet, är ändå överraskad.

– Jag är förvånad. Det är märkligt att en enstaka plusgrad kan påverka arter som är vana vid kraftiga temperatursvängningar och olika typer av klimat, säger han.

Åke Lindström är, tillsammans med kollegan Martin Green, ansvarig för den svenska fågeltaxeringen. Rapporten bygger på analyser av de fågelinventeringar som görs i Sverige varje år och publiceras i Sveriges ornitologiska förenings årsbok Fågelåret.

Vinnare och förlorare

Uppenbart är att flera nordliga arter är på tillbakagång, bland andra videsparven och rödvingetrasten. Den sistnämnda expanderade söderut i landet under det förra århundradet, men är nu på raskt återtåg norrut.

Två sydliga arter som uppvisar motsatt mönster är gransångaren och talgoxen. I södra Sverige har gransångaren ökat med 15 procent per år sedan 1996. Talgoxen har ökat med i genomsnitt 2,7 procent per år sedan 2002.