Under en tiodagarsperiod är det ett evigt kacklande i våtmarksområdet. Förärdrapar försöker styra sina ungar bort från den ö, där fåglarna häckar, och som skapades när reservatet gjordes i ordning i slutet av nittiotalet.

– De vandrar bort från ruvningsplatsen. Alla kan inte få plats där när de ska leta mat. Därför sprider de sig på hela västsidan av Falsterbonäset, säger domumentärfilmaren och naturvårdaren Mikael Kristersson.

Åtskilliga av dem måste passera Hamnvägen, som går mellan Skanörs centrum och hamnen. De första åren var det många ungar som strök med här när bilister körde över dem, men nu finns både skyltar och farthinder uppsatta. Lokalbefolkningen är informerad, så numera saktar bilisterna in och är observanta.

Många faror

Men det finns fler faror. Kråkor kan ta ungarna och räven kan sudda ut hela årskullen på en enda natt genom att ta alla ägg. Det skedde för några år sedan. Men efter det har man hägnat in både området och den ö där Skärfläckorna häckar med elstängsel.

Kolonin etablerade alltså sig här i slutet av nittiotalet och har sedan dess utvecklat sig till Sveriges största koloni.

– Det har funnits cirka 200 par de senste åren här och det är fantastiskt. Lyckas de nu med häckningen i år så kommer de att bli ännu fler. Och det ser de ut att göra, säger Mikael Kristersson.

Skärfläckan är relativt ovanlig i Sverige och den är karakteristisk med sin långa uppåtböjda näbb. Den vadar i vattnet och svänger näbben åt sidorna för att fånga upp smådjur som föda. Den är populär bland fågelvänner.

– Det är en oerhört graciös och vacker vadarfågel som inte liknar någon annan vi har, säger Mikael Kristersson.