”Min kusin/bästa vän fick också epidural och läkaren satte in nålen fel. Jag blev yr och började gråta och nästan svimmade när jag insåg detta (jag var med henne under förlossningen). Problemet enligt mig är inkompetenta läkare som inte har tillräckligt med erfarenhet, det var så otroligt tydligt att läkaren nästan korsade fingrarna och hoppades på det bästa när hon satte in nålen! Jag förstår inte, antingen kan man sätta in en epidural eller så kan man inte, det borde inte vara ok att riskera människors liv på detta sätt. Som tur var fick min kusin inga bestående men.”
”Själv födde jag barn på sjukhuset i Malmö 2009, och hade tur som överlevde. Det var en mycket stressad personal och de hade inte koll. Jag fick stora blödningar efter förlossningen, fast jag var redan flyttad till BB ”för allt var ok”. Själv kommer jag inte i håg, men min man berättar om syrgas som inte fungerade, massa personal och ett totalt kaos. Jag hade tur att det kom en kvinnlig extra-läkare som fattade allvaret... Vi stannade på sjukhuset i 5 dagar, och personalen pratade mycket om att det var viktig att prata om det som hade hänt. Men jag fick ingen tid hos kurator eller psykolog. (...) Det finns många snälla och duktiga människor i vården, men det finns för lite rutiner för hur man tar han om kvinnan efter förlossningen. Och då inte bara de närmste veckorna, det kan faktisk handla om att man behöver hjälp i flera år efter!!”
”Blev oxå väldigt skadad. Gjorde anmälan som bara sopades under mattan. 'du e förstföderska ta en dusch å ät en Alvedon stanna hemma!!' Å vips så vart grabben ute å stora skador blev det.”
”Jag undrar varför man inte mer går in för att stärka kvinnor och undervisa dem i hur den födande kvinnan kan preparera sig på olika sätt för att föda utan medikamenter och ingrepp av allehanda slag. Jag tycker det är en farlig trend i vårt samhälle, att man inbillar människor, att allt som smärtar är av ondo. Man vill ta bort det som gör ont och skapar på så sätt ännu mer ont. Ett visst lidande ingår de facto i detta att vara människa. Jag har fött fyra barn. Endast den sista förlossningen blev helt som jag ville. För att vara säker på att bli hörd och respekterad, var jag tvungen, att resa till Ystad och föda. Det gjorde ont. Men var i särklass min bästa förlossning. ps Jag har all respekt för, att vi är olika och att inte alla har möjlighet att göra som jag gjort. ds”
”It is sad and upseting to read that after so many years the story is the same, not much have changed.”
”Jag är liksom Helena skadad efter förlossning av epidural och vi är flera som är skadade av epidural som jag har kontakt med. Min uppfattning är också att det finns ett samband med attmånga bristningsskador vid förlossning kan bero på det ökade epiduralanvändandet. (...) Jag har en blogg som jag startade 2010 där jag skriver om epiduralskador. (...) I mitt senaste blogginlägg tycker jag att jag knyter ihop problematiken i förlossningsvården och risker med det ökade epiduralanvändandet. Det här måste uppmärksammas. Det är så fruktansvärt illa att så många kvinnor skadas i förlossningsvården och många tiger och lider med sina smärtor och besvär. Att det är så svårt att få hjälp efter skadan har uppkommit och i slutänden att få ersättning från patientförsäkringen. Statistiken även skadorna stämmer inte heller så därför får det för lite uppmärksamhet.”
Och vi ha även fått mejl från en man som råkat illa ut efter en ryggbedövning. ”Jag fick en epiduralbedövning I samband med en operation, och allt som kunde gå fel, gick fel. Hade värk i över 10 år!”