Migrationsverket gav tillfälligt tak över huvudet åt cirka 12 000 flyktingar mellan 15 november och 11 december 2015.

– Det var folk överallt. Barnen grät, föräldrar och medarbetare var förvirrade, säger ”Kim”, anställd på Migrationsverket.

När trycket var som störst vistades tusen flyktingar i lokalen samtidigt.

Dagtid fanns det två sjuksköterskor där, en från Flyktinghälsan och en från en vårdcentral, för att göra medicinska bedömningar och dela ut huvudvärkstabletter.

– Köerna för att få sjuksystrar att titta på dem var så lång att de fick vänta i flera dagar. Kvinnor svimmade i matkön framför sina barn. Det fanns också barn som svimmade och ingen läkare var på plats, säger ”Anna”, som också arbetade inne på Malmömässan.

Nekades medicin

En del av flyktingarna skickades till läkare på vårdcentral med taxi men fick åka direkt tillbaka till Malmömässan efter läkarbesöket utan att passera ett apotek.

– Folk fick ju recept men dilemmat var att vem skulle lösa ut recepten. Flyktingarna fick inte gå och lösa ut dem, säger ”Kim”.

Malmömässan var omgärdad av ett högt stängsel och flyktingarna fick inte lämna området, inte ens för att gå till apoteket några hundra meter bort.

Enligt Flyktinghälsan i Malmö handlade det oftast om antibiotika och hostmediciner.

– Vi påtalade rätt så tidigt vikten av att man hittade ett sätt att lösa det, säger Rebecka Berglund, sjuksköterska på Flyktinghälsan.

Det dröjde till 4 december innan Migrationsverket ordnade en överenskommelse med apoteketet i närheten som då började leverera mediciner till Malmömässan.

Sonny Johansson, enhetschef på Migrationsverket och platschef för verksamheten på Malmömässan, var medveten om att flyktingarna blev utan medicin.

– Vi såg till att de prioriterades in till vår registrering så fort som möjligt. De fick förtur in i asylsystemet, säger Sonny Johansson på Migrationsverket.

Fick inte duscha

Även de sanitära förhållandena, som tidigare fått kritik från Rädda barnen, var undermåliga, menar personal som arbetade på Malmömässan.

Den första tiden fanns bara fem toaletter för kvinnor, tre för män samt två urinoarer.

– Det var kö, mest på morgonen, och vatten överallt. Folk tvättade håret i vasken för det fanns inga duschmöjligheter, berättar ”Kim”, anställd på Migrationsverket.

Många flyktingar hade varit på resa under lång tid och inte kunnat sköta sin personliga hygien.

– Det kliade och de ville gärna tvätta av sig. Folk hade inte bytt underkläder på tio dagar, säger ”Kim”.

Men duschar fanns inte på Malmömässan och Migrationsverket valde att inte hyra in mobila duschar eftersom lokalen betraktades som ett väntrum.

– Man skulle sitta där och vänta till man kommer till utredning, registrering alternativt skickas vidare till någon annan del av Migrationsverkets verksamhet, säger Christine Hansson, enhetschef på Migrationsverket.

”Ovärdigt ett land som Sverige”

Det förekom löss bland flyktingarna och Röda korset delade ut luskammar, men inget lusschampo eftersom duschar saknades.

– Rent humanitärt hade det varit att föredra att man haft duschanordningar, säger Rebecka Berglund, sjuksköterska på Flyktinghälsan.

Flyktingarna vistades på Malmömässan i upp till  fyra dygn i väntan på att bli registrerade som asylsökande. De sov på pappkartonger och ljuset var tänt dygnet runt.

– Det hade varit enkelt att handla madrasser men det var inget boende utan en väntrumskapacitet och i väntrum har vi inte madrasser, säger Christine Hansson, enhetschef på Migrationsverket.

– Det kändes som om vi inte var i Sverige. Det var helt ovärdigt ett land som Sverige, säger ”Kim”, anställd på Migrationsverket.