För ungefär åtta månader sedan gjorde han samma resa som dem som under de senaste dagarna försvunnit i Medelhavet i sin strävan efter ett bättre liv i Europa.

– Vi blev ledsna och grät när vi hörde om det. Vi har ju gått igenom precis samma sak och varit i precis samma situation. Så vi grät mycket. De är våra vänner, vår familj. Gud hjälpe dem och må de vila i frid, säger Efraim Desta.

Minst pengar fick åka gummibåt

På asylboendet i Alstermo i Uppvidinge kommun är han just nu långt ifrån den enda eritreanen. Ingen av de på boendet kände varandra sedan tidigare men alla har gjort samma riskfyllda resa över Medelhavet.

De som hade minst pengar blev hänvisade till små gummibåtar. Men trots att Efraim Desta hade råd att åka i en träbåt blev han rädd när han såg det fartyg som han skulle åka med.

– Jag blev livrädd. Hur skulle den här båten klara av ett stormigt hav?

Var det någon som varnade er innan ni åkte för att det var farligt?

– Ja det var många som sa att det var farligt. Men vad skulle vi göra? Vi kunde inte återvända genom öknen i Libyen. Vår enda chans var att korsa havet. Vår enda chans, säger han med eftertryck.