Irene Savvidou är gynekolog på en privatklinik i Växjö. Av alla kvinnor som kommer till mottagningen är det ett stort antal som är nybörjare på svenska språket.
– Det är ett par hundra kvinnor i alla fall och det är ingen av dom som gjort cellprov. De har fått kallelse men förstår inte varför de blivit kallade. De kan inte språket, så de vet inte varför de fått brevet överhuvudtaget, säger Irene Savvidou.
Enkel svenska
Enligt en studie gjord på Uppsala universitet är invandrarkvinnor positivt inställda till cellprovtagningen men forskaren kunde också se att många av kvinnorna har svårt att förstå kallelsen.
– Nu skickar vi kallelsen på så enkel svenska vi bara kan. Vår förhoppning är att de ska förstå att det är en kallelse och prata med någon i sin omgivning som kan hjälpa till, säger Per-Henrik Nilsson på Region Kronoberg.
Vill ha översättning
Irene Savvidou tror att en betydligt större andel av kvinnorna skulle nås om kallelserna översattes till de vanligaste språken i regionen utöver svenska. Men Per Henrik Nilsson menar att problematiken är större än så.
– Vi vet inte vem mottagaren är. Man kanske inte vill ha en kallelse på serbokroatiska om man är svensk och känner sig svensk. Det är inte så enkelt som man tänker först, säger Per Henrik Nilsson.
Det finns idag information på flera olika språk om cellprovtagningar på Vårdguiden. Men även om kvinnorna idag inte verkar hitta den informationen när de får kallelsen tror Per Henrik Nilsson att mer information på nätet är rätt väg att gå.