I januari i år hände det som inte fick hända i samhället Orrefors i Småland. Perla Gustafsson och hennes bror lekte med båtar vid vattnet och allt var så där roligt som det ska vara när snön har kommit.

Men av någon anledning ramlade båda två i vattnet. Perlas bror kunde ta sig upp, men Perla drogs med av strömmen och ner under isen. Idag är hon nästan helt återställd, och har en förvånansvärt klar bild av hur det kändes.

-Det var mörkt, och jag blundade. Och jag kunde inte simma för det var för kallt.

Hittades efter 20 minuter

Perlas bror sprang för att hämta hjälp. När Perlas mamma, Elin Molen, fick syn på sin dotter under isen hade det gått 20 minuter.

-Jag bara sprang rakt ut så att jag stod rakt över henne och jag tänkte, jag måste hoppa, jag måste få upp henne. Så jag hoppade och hoppade. Isen var hård, men jag fick upp ett litet hål som jag kunde sticka handen i och dra i henne.

Kylan kan ha räddat Perla

Att Perla fastnade med hela kroppen under isen kan ironiskt nog vara det som räddade hennes liv. Jan Michel Breider som är läkare på centrallasarettet i Växjö säger att det hjälpte kroppen att snabbt kylas ner vilket hindrade hjärnan från att skadas.

-Det finns exempel på människor som har klarat upp till 45 minuter nedkylda utan att hjärnan tar skada.

De tre första veckorna efter olyckan låg Perla nedsövs i respirator. Det första livstecknet kom när hon plötsligt började prata.

-Jag vill inte, jag vill hem, sa hon. Det var mycket tidigt, det var uppe på intensiven när de hade tagit ur hennes respiratorslag och sömnmedlet.

”Tänker att det var en dröm”

Efter det tog det flera veckor innan Perla pratade igen. Men efter sex veckor kunde hon åka hem. Och idag är hon alltså nästan helt återställd.

-Hon är lite trött ibland. Men hon är envis. När hon inte klarar något så över hon tills det går, säger mamma Elin Molen.

Och Perla själv verkar inte vara rädd när hon tänker tillbaka på den där otäcka dagen. Snarare känns den lite overklig.

-Jag tänker att det var en dröm, säger hon.