– Det är kallt, närmare fyra grader och är man nere en knapp halvtimme så blir det rätt kallt om händerna, säger Leif Elovsson som är en av de tjugotalet dykare som under två veckors tid arbetar med utgrävningarna.

Varje dykare gör två pass om dagen på drygt 20 minuter och ett dyklag består av två dykare. För att dykningen och arbetet ska bli så säkert som möjligt sitter hela tiden en person uppe i fartyget som man dyker från och övervakar dyket via en övervakningskamera på botten.

Röjer slam

För att kunna gräva ut förmål krävs det att allt slam och dy som samlats under trehundra år forslas bort och det görs med en stor slamsug. Efter det kan dykare försiktigt gräva fram de föremål som förs till ytan.

Grävt sen

Under den tid de inte dyker tar de hand om och registrerar fynden, agerar dykledare eller övervakar dyken. Totalt har runt 650 dykare deltagit sedan utgrävingarna startade i början av 1980-talet och allt arbete sker helt ideellt. Drivkraften är främst ett marinarkeologist intresse.

– Det är spännande att vara med om den här totalutgrävningen för det är väldigt sällan man kan vara med om något sådant, säger Tine Karlsen, marinarkeolog från Danmark som är med för andra året.

”Första gången sedan 1676”

Jonas Wiklund är med för tionde gången och även för hans del är det det historiska intresset som gör att han återvänder år efter år.

– Man kan få en känsla för hur det var för de människorna som levde på sextonhundratalet. När man håller i en sak så är det första gången sedan 1676 som någon rör vid den och det bildar ett band mellan mig och människorna som levde då. Det tycker jag är spännande, säger han.