– Det var inget självklart val. Visst hade också jag en dröm om att bli en storsäljande författare på Bonniers eller så, men under tiden jag höll på med mitt manus kom jag i kontakt med andra egenutgivare och tyckte att det verkade spännande att få ha koll på hela processen, säger Malin K Eriksson, som har gett ut både sina egna och en annan författare på sitt microförlag.

Egenutgivning har de senaste åren ökat stort, inte minst i USA och i England. I Sverige är drygt tio procent av alla böcker utgivna av författaren själv eller via ett microförlag.

Lång betänketid

Maria Bielke von Sydow var 40 år när hon sa upp sig från sin chefstjänst och bestämde sig för att bli författare. Hon började den traditionella vägen med att skriva manus och skicka in till förlagen.

– Jag fick refuseringsbrev, men jag fick också förlag som var intresserade. Men först skulle de ha tre till sex månaders betänketid, och manuset skulle bearbetas och snävas in i en genre. Det tog sådan tid och jag hade inte tid att vänta på det.

Både Maria och Malin har nu gett ut flera av sina böcker på egen hand. Som debutant är det svårt att slå sig in på marknaden via de stora förlagen.

Tusentals manus

– Vi får in mellan 1500 och 2000 manus per år. Matematiken är enkel, vi publicerar färre än fem debutanter per år, säger Eva Gedin, förlagschef på Norstedts.

En del av kritiken mot egenutgivning har varit att manus som kanske skulle stannat i byrålådan nu kommer ut på marknaden, men Maria ser inget problem med det.

– Mycket av det som är egenutgivet skulle inte ha publicerats, men kanske inte bara för att det är sämre kvalitet, utan för att det inte är så main stream.

– Om vi tittar till den demokratiska utvecklingen handlar det om att sprida det man vill säga på ett bra sätt. Det är en demokratiskt viktig utveckling, säger hon.