När Therese Bengtsson kom hem med sin son från BB år 2010 tyckte katten Busan att lägenheten inte längre var stor nog, och bestämde sig för att ge sig av. När en granne hittade en överkörd katt i området anade Therese Bengtsson det värsta.

Men så en kväll i juli i år stod Busan plötsligt utanför Janne Petterssons och Lotta Arleskärs sommarställe i Kjula, strax utanför Eskilstuna. Fem år äldre, och sexton mil från lägenheten i Linköping.

– En natt så satt hon ute i trädgården och pep. Sen när jag gick ut i köket på morgonen hade hon smitit in med mig, säger Janne.

Då fick den då namnlösa katten lite grädde och kattmat som Janne och Lotta hade kvar från sin förra katt.

Svaret satt i örat

De tänkte först att hon hade sprungit bort från någon granne i Kjula-området, men hur de än letade hittade de ingen som ville kännas vid den svarta katten.

Men så hittade de en ID-märkning i hennes öra, som de efter idogt arbete kunde tyda. Genom Svenska Kennelklubbens ägarregister kom de sedan i kontakt med Therese.

– Jag blev helt chockad. Det är kul att hon mår bra, säger Therese Bengtsson.

Busan blev Lisa

När katten bodde hos Therese hette hon som sagt Busan, men det var inte ett namn som Lotta och Janne tyckte passade på den numera ganska loja katten.

– Nu heter hon Lisa, för vi tycker hon är så lugn och snäll. Och så hade de hämtat henne i Kisa. ”Lisa från Kisa”, tänkte vi, säger Lotta Arleskär.

Stannar i nya hemmet

Nu har Therese Bengtsson flyttat till en ny bostad, och hon har både barn och en annan katt. Därför har Janne, Lotta och Therse kommit överrens om att Busan/Lisa stannar hos sin nya familj.

– Hon är så söt och trevlig, så hon får bo hos oss. Om hon inte sticker igen, hon kanske är en vandrare, säger Lotta Arleskär.

– Såklart vill man träffa henne igen, men jag tror hon får det bra där hon är. Hon kan behöva lugn och ro, säger Therese Bengtsson.