– Anledningen till att vi började med den här filmen är att vi, precis som alla andra, såg att det kom fler och fler människor hit som sitter på våra gator och tigger. Vi undrade vilka de är. Vi ser dem varje dag men det blir lite som en parallell verklighet – att man ser dem sitta där men man känner dem inte, och hur mycket vet man egentligen om dem? Alla pratar om det här, men vad vet folk?, säger Caroline Kernen, som tidigare jobbat som reporter på SVT Nyheter Stockholm.
– Båda vi jobbade som nyhetsreportrar innan vi började med den här filmen, och vi kände oss ganska frustrerade över det korta formatet där man gör korta, snuttiga nyheter, och då känns det ofta som att man antingen porträtterar de här personerna som offer eller som potentiellt någon sorts maffia. Vi ville komma närmare och prata om människorna bakom den här tiggarfasaden, säger Tova Kurkiala Medbo.
”Lika på många sätt”
Under hösten 2013 gav sig Caroline Kernen och Tova Kurkiala Medbo till ett tältläger i Högdalen. Till en början följde de flera familjer men sedan blev det Deinsa, 23, Sara, 24 och Liliana 49, som de fokuserade på.
– Anledningen till att det blev dem är framför allt kanske för att Sara och Denisa är ungefär lika gamla som vi är, och vi blev nyfikna på hur lika vi är på många sätt, men hur sjukt olika våra liv ser ut. Vi har helt olika förutsättningar trots att vi alla växt upp i Europa, säger Caroline Kernen.
Vill helst bo kvar i Rumänien
I filmen får man följa de tre kvinnorna i tältlägren, på gatorna, men också hemma i Rumänien, där de lämnat barn och familj för att tigga och panta tomburkar i Sverige.
– Det som är absolut värst är att vara ifrån sina barn. Våra huvudpersoner säger hela tiden att de helst vill bo kvar i Rumänien och kunna jobba där eller göra någonting där för sin försörjning. Men det är så svårt och det är så frustrerande att gå runt där hemma utan att hita jobb, och tigger man i Rumänien så får man nästan inga pengar alls. Så de ser det som att de egentligen inte har något annat alternativ till att försörja sina barn än att komma hit.
Det går inte alltid så bra för kvinnorna. Ibland får de bara in ett 20-tal kronor på en hel dag.
– Vi har själva ställt oss frågan väldigt många gånger ”Varför är det värt att komma hit?” när vi har sett hur lite de har tjänat och när de själva hela tiden säger att de får så lite pengar här – ”Varför komma hit, varför lämna allting och åka?”. Det ville vi också veta när vi började med den här filmen. Och svaret på det är väl att det lönar sig ju lite. Annars skulle inte folk fortsätta komma, säger Caroline Kernen.