När Peter Svenonius lämnat barnen på dagis är det ett lotteri om det finns en infartsparkering i Trångsund så att han hinner med pendeltåget. Annars blir det bil. Den här morgonen verkar det finnas plats. Men radion påminner om att det är stopp i pendeltågstrafiken.
Köerna väntar på vägen mot stadskärnan. En rapport från WSP och Kungliga tekniska högskolan visar att det tar 10 minuter längre för varje timme i bilen att köra till jobbet idag jämfört med 1995.
Det största problemet för Peter Svenonius är däremot ovissheten.
– Jag kan inte planera. Det tar en kvart att bara köra sträckan, men det kan ta en timme extra. Det innebär att man måste gå upp en timme tidigare, åka en timme tidigare och lämna barnen en timme tidigare för att vara säker, säger Peter Svenonius.
Rapporten visar även att investeringarna i Sveriges bil- och järnvägar i förhållande till landets totala tillväxt minskat med 40 procent jämfört med 50- och 60-talet. Infrastrukturminister Anna Johansson håller däremot inte med om att investeringarna ska motsvara tillväxten.
– Den infrastrukturplanering som man gör måste bygga på hur behovet ser ut i olika delar av landet och hur man bäst kan bidra till tillväxtmöjligheter, jobbtillväxt, möjligheter att arbetspendla och att få regionförstoringar. Då måste man väga olika intressen mot varandra, men BNP-tillväxt är i sig inte ett kriterium som man tar hänsyn till när man planerar infrastruktur, säger Anna Johansson.
Därmed avfärdar Anna Johansson slutsatser i rapporten, även om hon också tycker att det investerats för lite. Hon håller bland annat inte med om beskrivningen att Stockholm bara sett hälften av investeringarna jämfört med resten av landet. Rapporten drar den slutsatsen efter att ha jämfört olika regioners BNP-tillväxt med investeringar för bil- och järnvägar.
– De flesta är mer eller mindre överens om att det har investerats för lite i infrastruktur i Sverige. Jag är däremot inte helt säker på att det investerats mindre i Stockholm relativt andra regioner, säger Anna Johansson.
I bilkön på väg till jobbet jämför Peter Svenonius infrastrukturen med ett ekosystem. Om infartsparkeringen är full på morgonen blir han och alla andra som inte får plats tvungna att ta bilen. Om många tar bilen blir det trångt på vägarna. Fler vill då åka kollektivt, men får fortfarande inte plats på infartsparkeringen och då blir det problem.
– Jag föredrar att åka kollektivt för då kan jag göra andra saker. Jag kan koppla av, jag kan lyssna på musik, jag kan jobba på pendeln och skriva eller förbereda något. Men sitter jag i en bil kan jag som mest prata i telefon, säger Peter Svenonius.
Han tycker att pendeltågen fungerar bra när de väl rullar, även om det blivit svårare att få sittplats. Den här morgonen lättar köerna upp och Peter kommer tidigt till jobbet. Men varje arbetsdagsmorgon är den andra lik. Och ändå inte. Han vet inte hur det kommer att se ut imorgon.