– Det var mycket, mycket farligt. Det räckte med att få i sig det som fick plats på en nagel för att ta död på en människa, säger före detta fackbasen Bertram Eriksson som hunnit bli 85 år gammal.

På Multofabriken i Örkelljunga tillverkades räknemaskiner av märket Addo. Cyaniden användes för att ytbehandla metalldelarna. Resterna av giftet kokades i en stor gryta ute på fabriksplanen.

– Det var en helt vanlig tvättgryta. Sedan hällde man i järnsulfat och efter det skulle cyaniden vara avgiftad. En man fick stå och röra i soppan med en träpinne, berättar Bertram Eriksson.

Tre dog i cancer

Arbetarna fick besked att hanteringen var säker och godkänd av länsstyrelsen, men Bertram Eriksson har sina tvivel.

– Det var tre personer som hade hand om giftet. Alla tre dog i cancer innan de blev pensionärer. Jag kan ju inte bevisa att det har ett samband, men jag har mina misstankar.

Bertram berättar att han länge dragit sig för att berätta vad han vet om gifterna.

– Jag har tänkt att det kanske blir polisutredningar och sånt. Sådana processer har man ju inte lust till, även om vi bara gjorde som man skulle på den tiden.

Nergrävda tunnor

Tunnorna med cyanidrester fraktades några hundra meter bort där de dumpades i mosse.

– Vem vet, området kommer kanske att bebyggas och barn kan komma att leka där. Tunnorna måste vara sönderrostade efter 50 år.

Av mossen syns inga spår länge. Granar har planterats på marken och området täcks av en snårskog. Någonstans här finns tunnorna nedgrävda. Tankarna på cyanidtunnorna har gnagt på Bertram i många år nu.

– Visserligen är jag gammal men jag tänker på den nya generationen. De ska inte behöva drabbas av våra misstag.