Lukten påminner lite om känslan att ha sur filmjölk i näsan. Den är kladdig och svår att bli av med. Flugorna lyfter från undersökningsbordet när Ina Vukicevic grabbar tag i sin kniv och sprättar upp en soppåse.

På händerna har hon tjocka, gröna gummihandskar. Det ramlar ut överkokt spaghetti, snytpapper och flera oidentifierbara, bruna, mjuka föremål.

- Lukten är inte så farlig, man vänjer sig, säger hon bakom sitt munskydd.

Hon slänger ner spaghettin i ett kärl som det står "onödigt" på. Onödigt avfall är sådant som vi istället för att slänga hade kunnat äta upp. Sprayburkar, sandaler och ett sällskapsspel är fler saker som gömmer sig i soppåsarna.

Allt som Ina Vukicevic hittar som inte hör hemma bland hushållsavfallet lägger hon i rätt kärl. När dagen är slut väger man det som är felsorterat och antecknar hur stor procent som inte är hushållssopor. Tanken är att man ska kunna gå ut med information till hushållen om de fel som är vanligast förekommande, så att de lär sig att sortera rätt, vilket gör att man kan återvinna mer.

Sanita Vukicevic är avfallsexpert på NSR och ansvarar bland annat för plockanalyserna.

- I Båstad var de jättedåliga på att sortera sitt avfall och när vi genomförde plockanalyserna upptäckte vi vad det var de inte sorterade. Då gick vi ut med mycket ny information om hur man ska sortera och det blev genast bättre.

Med en grep slänger Ina Vukicevics kollega upp ett nytt gäng soppåsar på bordet. Hon plockar bort ett bananskal och slänger en tom nässpray bland glasförpackningarna. Idag hittar hon inget underligt, men då och då dyker det upp saker som får henne att lyfta på ögonbrynen.

- När vi sorterade avfallet från ett sjukhus dök det upp blodiga slangar i påsarna. Och någon enstaka gång har jag hittat en hare och ett par råttor.