Och det är ett val hon aldrig har ångrat.

– Det var jätteroligt! Jätteroligt. Vi var många ungdomar som satt där och gjorde borstar. Satte borstar, som det heter. Vi tjänade pengar, vi hade ackord. Vi tjänade tre kronor i timmen 1945. Så det var jättebra betalt! Mycket mer än vad potatisplockarna fick på den tiden, säger Inger Ohlsson till Sydnytt.

En kulturbärare

I nästan ett helt liv har Inger Ohlsson bundit borstar. Alla slags borstar. Skurborstar, panelborstar, cocosborstar och sopborstar.

– I regel var det pojkarna som fick sätta det grova materialet och vi flickor fick ha det lindrigare för händernas skull, berättar Inger Ohlsson.

Inger arbetade femtio år på borstfabriken i Onslunda och när barnen var små kunde hon ta med sig jobbet hem och sitta i köket och sätta borstar. När fabriken stängde blev hon guide på borstmuseet, startade kursverksamhet och började lära andra att sätta borstar.

Dammets fiende nummer ett

Intresset för att lära sig det traditionella hantverket borstbinderi, är stort. Museet har kurser flera dagar i veckan och kursdeltagarna är vetgiriga och otåliga. Särskilt gethårsborstarna har blivit en stor grej på bygden.

– Gethårsborstarna tar dammet och drar det till sig. Andra borstar flyttar bara dammet. Gethårsborsten kan man ta på tavlor, på datorer och plattskärmar. Den är så mjuk och den repar inte. Kyrkorna här har fått varsin borste till altartavlorna. Församlingen har sju kyrkor, så nu finns det en borste i varje kyrka, säger Inger Ohlsson och ser nöjd ut.

Det var när Inger och hennes vänninna var i kyrkan och plötsligt såg hur dammig flygeln var, som de kom på idén.

Kunglig hovleverentör

Och ryktet om de fantastiska gethårsborstarna har spridit sig. En dag för några veckor sedan ringde textilkonservatorn på hovet till museet.

– Man kunde inte tro att det var sant faktiskt. Det kan ju inte vara möjligt att vi ska skicka borstar till kungliga slottet. Först skulle di ha en stor borste och sen en databorste och sen såna vi har till kyrkorna, mer likt sopeborstar. Di har kanske lite damm på slottet di åsså, fortsätter Inger.

Kunglig kvast

Den finaste borste som Inger Ohlsson har gjort, är den som kungen nu beställt: en spindelkvast i vitt gethår.

– Det skulle vara vitt gethår, vitt så att det skulle synas när kvasten blir smutsig, säger hon och plirar med ögonen mot eftermiddagssolen som lyser in i hennes välstädade vardagsrum.

Tvättas med schampo

Hur gör man sen när borsten är full med damm?

– Man går bara ut och skakar den. Och jag har till och med tvättat Onslundas borste och den blev precis lika fin igen. Man tvättar den som vanligt hår.

Med schampo?

– Ja, det kan man ha, säger Inger Ohlsson med ett skratt i ögonvrån.