– Jag önskar så att min far hade kunnat vara med, säger han. Utan Aina hade han inte överlevt.

Strax efter midnatt på morgonen den 4 juli 1942 flög stridsflygplanet från de allierade styrkorna  in över Sundet för att lägga minor mellan Helsingör och Helsingborg. I höjd med Hornbæk träffades det av tysk luftvärnseld och några minuter senare störtade planet i havet utanför Lerberget.

– Det såg ut som det skulle krascha här på land, men sen gick det ner i havet, berättar Aina Berg. Bränslet tog fyr så vi såg ingenting först av vraket, allt var eld.

”Help me!”

När hon och fadern rodde ut mot planet skapade vinden plötsligt en liten ”gata” i eldhavet så att de kunde komma närmare. Samtidigt hörde de en röst som ropade ”Help, help me!”

– Så vi kunde ro fram till Williams och min far fick tag på hans hand. Men vi fick inte upp honom i båten för han hade så mycket utrustning på sig, han var för tung. Men vi lyckades hålla kvar hans hand tills en fiskare kom till undsättning.

Enda överlevande

Sju man fanns ombord, alla drunknade utom den 25-årige piloten George Williams. Efter kraschen vårdades han på sjukhus i Dalarna i ett par månader, men återvände sen till Kanada. Han dog för femton år sen, och talade sällan om den dramatiska nödlandningen, berättar sonen Gary Williams.

– Det plågade honom att han var den enda överlevande, han hade beordrat de övriga att gå bakåt i planet för att rädda dem. Men planet kraschade inte som han tänkt och istället överlevde han som satt längst fram.

”Han var min hjälte”

För Gary Williams är det ett laddat ögonblick att se faderns nedslagsplats och få träffa den idag 92-åriga Aina Berg. De bläddrar bland bilder och klipp ifrån tiden efter kraschen, båda synbarligt rörda.

– Jag känner att min far är med mig här idag, säger Gary Williams. Han var min hjälte och det går inte en dag utan att jag saknar honom.

Aina Berg konstaterar att mötet dem emellan ” känns stort.”

– Och jag är så tacksam att det gick som det gick, att vi räddade honom.