En natt i juli förra året är trebarnsföräldrarna Åsa och Jimmy Sjögren påväg på cykel från Svedala, hem till huset en bit utanför samhället. I mörkret hamnar plötsligt Jimmy ute i vägrenen och åker ner i diket.

- Det sista jag kommer ihåg är att jag ligger och viftar med handen och försöker gestikulera att jag inte får luft.

Åsa, som är sjuksköterska, börjar med hjärt- och lungräddning - något som läkarna i efterhand har sagt räddade Jimmy från att dö där och då.

Brutit nacken
Fyra dagar efter olyckan vaknar Jimmy på sjukhuset. Han kan inte prata, inte andas själv, inte röra sig. Han får höra att han brutit nacken, att han är förlamad från halsen och nedåt.

- Prognosen var jättedålig. Läkarna sa att han aldrig skulle kunna gå eller andas igen, eller överhuvudtaget ha några funktioner. Så den här 0,1 procents-chansen tjatade jag mig till, för att jag skulle ha något hopp, något att säga till våra tjejer, säger Åsa.

-Ge aldrig upp
Men efter bara några månader reser sig Jimmy upp för första gången och nu, ett år efter olyckan och med otaliga timmars rehabilitering och träning gör han det som ingen läkare hade vågat drömma om - tack vare lite tur och en stor dos vilja att komma tillbaka.

- Det jag vill säga är, ge inte upp förrän sista spiken slås i kistan. Innan dess är det inte kört. Så länge man andas själv och finns med så finns det alltid hopp.