Karins dotter Anna anmälde en äldre kille för våldtäkt i juli förra året. Anna är fjorton år och enligt lag ska utredningen inte ta längre än tre månader om offret är ett barn under 18 år. Nu har det snart gått ett år.

– Det har inte hänt mycket. Vi vet ingenting. Så länge det inte händer någonting så känns det som att man inte riktigt kan gå vidare. säger Karin, Annas mamma.

Sammanlagt har Anna fått träffa utredarna tre gånger. Hon har mått mycket dåligt och är trött på att vänta. Men hennes föräldrar försöker peppa henne.

– Jag försöker säga att oavsett hur det går så kommer det som hänt att ligga honom i fatet i framtiden. Jag vill inte att hon ska tänka ”Var inte det här tillräckligt allvarligt?”. Han kunde göra det här mot henne utan att det fick några konsekvenser. Det känns ju fel, säger Karin.

Sara kom till Sverige för några år sedan med sin nya man. Kort efter giftermålet förändrades mannen.

– Han sa ”Jag är den ende och du måste lyda mig”, säger hon.

Sedan följde månader av psykisk och fysisk misshandel berättar Sara. Mannen låste i perioder in henne i ett rum i deras gemensamma bostad. Till slut var det en vän som larmade polisen.

– När polisen kom skrek jag och en kvinnlig polis kom och räddade mig. Jag blev så glad. Jag kramade henne och sa ”Snälla ta mig från det här huset.”.

Men polisutredningen lades ner. Efter det råkade Sara ut för ännu en misshandlande man. Även denna gång vände hon sig till polisen. Men utredningen står och stampar och Sara har inte hört från utredarna på månader. Hon är besviken.

– Varför ska jag anmäla om inget händer? Jag slösade bara bort min tid. Det var jobbigt att berätta allt för polisen.

*) Karin, Anna och Sara är fingerade namn