Efter några års kamp för att synas på badmintonkartan så lyckades han i våras ta silvermedalj i EM. Nu gör han sitt första OS.

Han var aldrig den där jättetalangen som fått mycket gratis. Nej, Henri Hurskainen har länge fått slita hårt men sällan lyckats. Så i våras hände nånting.

Allt arbete gav resultat. Han tog ett silver i europamästerskapen.

- Helt klart att man har fått mer respekt och när man tatt en medalj på EM så är man ett lite större ansikte, helt klart, säger Henri Kurskainen.

På vägen slog han den danske badmintongiganten Peter Gade och några mycket meriterade spelare till. Och nu vet hela badmintonvärlden vem Henri Hurksainen är.

- Det är en väldig boost, helt klart. Självförtroendet ökar och då kan jag känna att jag har en sån nivå i mig. Jag har en sån högstanivå och då gäller det att hela tiden jobba med att försöka få fram den hela tiden.

Nu ska han för första gången vara med i de olympiska spelen. Han åker till London för att prestera så bra som möjligt men det långsiktiga målet är ändå OS 2016

- Jag kommer försöka satsa och komma upp den den nivån jag hade på EM spelmässigt och så får vi se var det räcker eftersom jag vet hur tufft det är när alla i hela världseliten nu är med och det blir tufft redan från början.

- Det är är helt klart det största inom badminton att få spela OS så det kommer att bli mitt största idrottsliga ögonblick i karriären. helt klart.

26 år gammal är han bättre än någonsin. Ett EM-silver är en stor framgång men när OS nu börjar kommer asiaterna in i bilden. Och asiaterna i badminton är som kenyanerna i marathon. Överlägsna.

- Det finns ingen mening att känna att man är slagen på förhand. Då är det ingen mening att gå in och spela överhuvudtaget. Chansen finns där alltid och man vill spela mot de bästa. Det är där man vill vara.