I tisdags rapporterade Sydnytt från galapremiären på den skånska filmen.  I kväll går den upp på biografer runt om i landet. Och tidningarna är fyllda av hyllningar.

"En av årets bästa filmer" sa Fredik Sahlin i Kulturnyheterna häromdagen. Och nu fyller kollegerna på.

Hynek Pallas i Svenska Dagbladet kallar filmen för en sensationell debut och skriver bland annat "Känner man inte i samma stund kniven skära ut ur duken och in i hjärtat - då har man inget".

Inte minst är det huvudrollsinnehavaren huvudrollsinnehavaren som lovordas:

Nermina Lukac är helt fenomenal i huvudrollen, det finns inte ett enda ögonblick som skorrar falskt, inte en enda scen som inte andas trovärdighetens syre, skriver Gunnar Bergdahl i Helsingborgs Dagblad.

"Den kaxiga, snabbpratande, ständigt kämpande Rasa blir i hennes fullkomligt realistiska gestaltning en riktig hjältinna. Faktum är att Rasa verkar skita fullständigt i vad folk tycker och tänker om henne och bara det känns så omskakande att man nästan baxnar", skriver Miranda Sigander på TT Spektra.

I Expressen hyllar Bernt Eklund porträttet av det lilla samhället: "  en vardagsgrå håla som inte har mycket att bjuda men likafullt är tillvarons fasta punkt för dem som bor där - arbetare och arbetslösa, många invandrare. Pichler berättar i innehållsmättade scener, där blickar säger mer än ord och glädjen är verkligare än dysterheten." Och Hannes Dükler i GP fyller på: " sällan har väl svensk landsbygd skildrats så rått, kallt och fuktigt. Där Colin Nutley väntat in solen verkar Gabriela Pichler snarare ha avvaktat inför ett nytt lågtryck. "

CG Karlson i Metro tar fasta på filmens tragikomiska sida: " Pichler har fin näsa för den galghumor som ofta uppstår när livet är bistert och den balanserar de mörkare stråk som skulle kunna göra filmen lite jämntjock."

 Sydsvenskan ger filmen fem hästar: "Pichler gillar när film kombinerar social kritik med svart humor, som hos Roy Andersson, Ulrich Seidl och i Milos Formans tidiga filmer, och hon lyckas med den svåra konsten att frambringa skratt som inte är på någon karaktärs bekostnad.", skriver Inger Stigsdotter.