Sånglärkanhittar sin föda på marken. På forna tiders sädesfält hade den inga problem meddet. Men spännmålet växer inte fullt så naturligt glest som det gjorde förr. Ochju mer vegetationen tätnar, ju svårtillgängligare blir fåglarnas öppning tillskafferiet.

– De som inte vet hur en lärka låter är lätträknade. Det är ju den som kommerförst om våren, och slår sin drill, säger Staffan Åkerby, skåneordförande iSveriges ornitologiska förening.

Desenaste 30 åren uppskattas sånglärkan gått tillbaka med 75 procent i Sverige. Sångenhar tystnat allt mer, inte minst i södra Sverige där allt större arealerförvandlats till åkermark. Tät sådan.

Mendet finns en enkel lösning. Om bönderna kan tänka sig att stänga av såmaskinennågra sekunder bildas rutor fria från grodd. Svarta hål, där lärkorna kan hittalivsavgörande oaser.

Enav dem som värnar om lärkan är bonden Bengt Hellerström utanför Landskrona. Hangjorde vad han kunde redan i höstas, då han rev upp lite höstvete i sin åker. Baragenom den lilla åtgärden uppskattar han att antalet lärkor kring gårdenfördubblats.

-Jag har mycket lärka här nu. Hör dem hela tiden, säger han.

Ettvisst inkomstbortfall blir det naturligtvis, men här kommer allmänhetens vurmför vårfågeln framför alla andra  tillundsättning. Genom att köpa sig en lärkruta för femtio kronor kanprivatpersoner vara med och säkra framtida vårars drillande. Och att få medbönderna på tåget tror Bengt Hellerström inte är några större problem. Bara defår reda på att möjligheten finns.

-Bönder är i regel intresserade av biologisk mångfald, så om budskapet omlärkrutor bara sprids kommer nog många att ansluta sig, tror han.